I miss you ♥ Del 17
Tack för hjälpen Jennie och Ilse! <3
TIDIGARE:
__________________________________
"Britney?", sa en sköterska och kollade runt på alla i rummet.
Jag och Adam reste oss upp, sköterskan log mot oss och visade oss till rummet. Det fanns en säng, en data och lite andra saker.
"Hej , Britney", sa doktorn och skakade hand med mig.
Han skakade även hand med Adam.
"Då kan du lägga dig ner här Britney", sa doktorn.
Jag gav Adam min jacka och la mig sedan på den lilla sängen. Doktorn drog upp min tröja. Jag blev kall inombords när jag såg blåmärkena. Doktorn tryckte lite på min mage. Det gjorde ont på grund av blåmärkena. Jag var glad att han inte fråga varför jag hade blåmärken på magen.
"Det kommer kommer bli lite kallt på magen nu", sa doktorn och sprutade på nån egenomskinlig salva sak. Han tog upp nån apparat och tryckte den mot min mage. Vi kunde höra barnets hjärtslag. Adam tog tag i min hand och krama den löst. Jag tittade på honom. Hans blonda hår var lite rufsigt och han hade tårar i ögonen. Han såg så lycklig ut.
"Så, ska vi kolla könet?", frågade doktorn och log stort mot oss.
Både Adam och jag nickade. Han rörde lite på apparaten på min mage och en bild av bebisen kom upp på datan. Nu fick även jag tårar i ögonen.
"Det är en pojke", sa doktorn och log åt oss.
Min lilla pojke , min älskade lilla pojke. Adam kysste min hand.
"Han är så söt", sa jag.
Doktorn skrattade och Adam nickade.
"Vill ni ha bilder på honom?", frågade doktorn.
"Självklart!", utbrast Adam.
Jag fick gå och tvätta av den konstiga salvan och sedan fick vi bilder på våran pojke. När vi hade kommit ut ur sjukhuset kysste mig Adam hundratals gånger.
"Jag kan inte tro det, våran lilla pojke!", sa han imellan kyssarna.
"Jag vet!"
Vi kramades en liten stund och sedan gick vi mot hans hus för att visa bilderna till hans föräldrar.
Jag tänkte smsa mamma och säga att vi hade bilder. Hon kanske skulle acceptera det och låta mig komma hem nån gång.
_________________________________
Bestämde mig för den lyckliga delen ;D
I miss you ♥ Del 16
TIDIGARE :
"Vi måste besöka en läkare"
"Ja, jag vet.."
"Imon?"
"Mh"
Jag flyttade mig närmare Adam och försökte somna medans jag lyssnade på hans hjärtslag.
_________________________________________________________________________
Jag vaknade av att Adam kysste mig mjukt på pannan. Jag öppnade sakta ögonen. Adam hade rufsigt hår och det så ut som han precis vaknat. Jag log mot honom och blundade igen.
"Britney"
Hans röst var sådär underbar som alla killars röster på morgonen.
"Mh?"
"Vakna"
"Jag är vaken"
"Kom nu dååå"
Adam reste sig upp och drog i min arm.
"Jajaja"
Jag reste mig sakta upp.
"Vad vill du ha till frukost ?"
"Ägg"
Jag satte mig på bänken och såg på medans när Adam lagade frukost. Han lagade god mat. Han skulle bli en perfekt pappa. Jag log åt tanken att ett litet barn skulle springa runt medans Adam lagade mat åt barnet.
"Jag ska ringa sjukhuset , ät så länge", sa Adam och gav mig en tallrik med ägg.
Jag hoppade av bänken och satte mig vid bordet och började äta. Efter en liten stund kom Adam tillbaks.
"Jag har fixat en tid", sa han och satte sig jämte mig.
"När?"
"Om en timma", sa han och log.
Jag reste mig och la tallriken i diskmaskinen.
"Jag ska bara duscha innan vi går", sa jag och försvann in i badrummet.
Jag låste dörren till badrummet. Sedan drog jag av mig min tröja. Jag kollade på min tjocka mage. Den buktade ut rätt mycket nu. Jag smekte magen med handen. Tänk om jag hade skadat barnet? Jag fick en klump i halsen när jag tänkte på det. Jag ignorerade tanken och ställde mig i duschen. Det var skönt att stå där under det varma vattnet. Det kändes som jag inte duschat på evigheter.
När jag var klar tog jag en handduk och vira den runt mig. Sen tog jag alla mina kläder och gick ut. Jag gick till Adams rum och bytte om till mjukisbyxor och en stor tshirt. Sen gick jag ut till Adam som stod i köket.
"Ska vi gå?"
"Japp"
Adam bodde nära sjukhuset så vi behövde inte skjuts dit. Vi gick hand i hand till sjukhuset. Jag kände hur jag blev mer och mer nervös när vi gick in i sjukhuset. Jag kramade Adams hand hårt. Han kramade mjukt tillbaks. Vi gick till den avdelningen som man gjorde sånt här med barn. Jag visste inte vad avdelningen hette , men det gjorde Adam. Vi satte oss i ett väntrum och väntade på våran tur.
________________________________________
I miss you ♥ Del 15
TIDIGARE:
_______________________________________________________________
Klockan var 9 på kvällen. Jag och Adam satt och åt mat i hans kök. Hans föräldrar hade lagat spagetti och köttfärsås till oss. Adam hade berättat för sin mamma vad som hade hänt och Adams mamma hade försökt att trösta mig. Hon var verkligen snäll. Jag märkte att satt och stirra på mig.
"Vad?"
"Jag undrar hur den kommer se ut"
"Den?!"
"Men alltså .. vi vet ju inte vilket kön än"
Adam skrattade lite. Jag fick fjärilar i magen. Jag log mot honom. Plötsligt började min mobil ringa , jag gick till min jacka och tog upp min mobil. Det var mamma. Jag försökte svälja ner klumpen i halsen. Jag tryckte med en skakig hand på svara.
"Hallå?"
"Kan du inte göra abort?"
"Va? Nej det är försent.."
"Britney, ni kan inte ha kvar det, ni får adoptera bort den. Ni har inget val."
"Du kan inte bestämma mamma."
"Britney tro mig, den kommer bli hemsk."
Jag kände hur ilskan växte inom mig.
"Mamma, håll käften."
"Kom hem Britney, sås ska vi prata om det"
"Nej , fan heller"
"Britney -"
"NEJ!"
Med skakiga händer klickade jag mamma. Jag kände hur tårarna rann. Hur kan mamma säga så om barnet? Hur fan kan hon veta hur barnet kommer bli ?
Adam skyndade sig fram till mig och höll om mig.
"Det är okej ", viskade han och smekte mitt hår.
Adam förde mig till hans sovrum och vi la oss. Han höll hade en skyddande arm runt min midja.
"Du , Britney", viskade han.
"Mh?"
"Vi måste besöka en läkare"
"Ja, jag vet.."
"Imon?"
"Mh"
Jag flyttade mig närmare Adam och försökte somna medans jag lyssnade på hans hjärtslag.
______________________________________
I miss you ♥ Del 14
TIDIGARE :
När vi tillslut slutade kyssas var båda andfådda. Han la sig jämte mig igen och jag la mitt huvud på hans bröstkorg. Jag lyssnade på hans hjärtslag.
"Jag älskar dig", viskade jag.
"Jag älskar dig."
___________________________________________
Det var dags att berätta för min mamma. Jag hade väntat för länge med det. Jag skulle berättat tidigare. Det kändes nästan som jag svettades. Mamma skulle komma hem vilken sekund som helst. Det var bra att Adams föräldrar hade tagit det rätt bra. Vi båda var oroliga över mammas reaktion.
"Det kommer gå bra", sa Adam och kysste mig på kinden.
Jag nickade bara och hörde hur dörren öppnades. Jag stelnade till och nu svettades jag verkligen. Adam höll min hand under bordet. Han visste att jag inte gillade det här.
"Hej", sa mamma och lät lite förvånad.
"Vi behöver p-prata med dig", sa jag .
"Oookej", sa mamma och satte sig mitt emot oss.
"Jo .. öh"
Jag visste inte hur jag skulle säga det. Jag kom in på nån bra mening i huvudet. Så jag använde den enklaste.
"Jag är gravid"
Först undvek jag ögonkontakt. Efter att hon inte svarade kollade jag på henne. Hon stirrade uttryckslöst på oss.
"Adam. Ut", sa hon argt.
Adam tvekade först , kollade på mig.
"UT NU!", skrek hon.
Jag kände hur han släppte taget om min hand och sedan försvann han upp på mitt rum.
"Varför ? Britney, jag trodde jag hade varnat dig!"
"Det hade du", sa jag tyst.
"FÖRKLARA DÅ FÖR MIG VARFÖR DU GJORDE DE!"
"Jag vet inte, det var inte meningen", sa jag tyst, stirrade ner i bordet.
"Britney, du är en sån skam", sa hon tyst men argt.
"Jag vill inte se dig.. UT", skrek hon.
Jag kände hur tårarna började rinna nerför mina kinder.
"Men mamma, jag behöver dig.."
"TYST! Ut härifrån NU!"
Jag grät och skakade.
"Mamma", bad jag.
Hon slog till mig hårt på kinden. Jag höll handen för min kind. Sedan sprang jag uppför trappan. När jag öppnade dörren gick jag rakt in i Adams famn. Han kramade mig och kysste mig på pannan.
"Det är okej , jag är här för dig.. för alltid"
Jag kollade upp på hans ansikte och såg hur en tår rann sakta nerför hans kind. Jag kramade honom ännu hårdare. Det var inte rättvist mot honom. Han borde inte behöva gå igenom detta .
"Jag är ledsen, Adam"
"För vad ?"
"För att du måste gå igenom det här nu"
"Jag vet att jag gör det rätta"
Han lyfte upp mitt huvud så han kunde se mina ögon.
"Jag älskar dig, kom ihåg det."
Jag kysste honom och kramade honom.
Vi gick nerför trappan och till hallen snabbt. Vi tog på oss ytterkläderna och precis innan jag stängde dörren ropade jag till mamma att vi gick till Adam. Svaret blev ett högt brak innifrån huset. Adam och jag gick hand i hand till hans hus.
______________________________
Det var ju längesen! Här har ni en ny del <3
I miss you ♥ Del 13
TIDIGARE :
Jag lutade mig mot henne och kysste henne mjukt på läpparna. Jag la mina armar runt hennes midja och tryckte henne närmare mig. Det kändes då bra att kunna hålla om henne igen.
____________________________________________________
Britneys perspektiv :
Jag fick tårar i ögonen. Jag kände mig så lycklig. Men jag hade också lite skuldkänslor. Men jag orkade inte bry mig så mycket om dom. Just nu ville jag bara vara här med Adam.
"Jag älskar dig" , viskade jag
"Jag älskar dig med"
Vi kysstes igen. Vi la oss ner i min säng. Jag hade mitt huvud på hans bröstkorg och han drog försiktigt handen genom mitt hår. Jag kände mig inte tom längre. När Adam var med mig var jag lycklig.
"Tror du vi kommer klara det ?"
Jag kollade upp mot Adams ansikte. Jag gillar att han säger 'vi' och inte 'du' eller 'jag'.
"Jag tror det kommer bli svårt. Men vi klara detta", sa jag.
Han kysste mig lätt på pannan och log emot mig.
"Du måste sluta att dricka och röka", sa han.
Han lät allvarlig. Jag svalde nervöst.
"Jag ska." sa jag tyst.
"Barnet kanske redan är skadat ...", sa han.
Jag kände mig som ett monster.
"Oroa dig inte, jag ska hjälpa dig att sluta"
Jag log mot honom igen och han kysste mig igen.
"Har du sagt till din mamma?", frågade han.
"Nej.."
"Varför inte?", han lät lite förvånad.
Jag fick en klump i halsen när jag tänkte på mamma.
"Hon skulle inte bli så glad..", sa jag tyst.
Adam kramade mig.
"Har du sagt något till dina föräldrar ?", frågade jag.
"Nej", sa han.
Vi såg varandra i ögonen , sen började vi fnissa åt ingenting. Jag kysste honom igen och igen och igen.
Han rullade runt så att han var ovanpå mig. Han höll upp kropp med hans armar för att inte lägga så mycket vikt på min mage. Vi kysstes ännu mer. Varenda kyss var som varm stöt genom hela kroppen. Jag kunde inte få nog av hans underbara kyssar. Jag la mina händer runt hans nacke och tryckte honom närmare mig.
När vi tillslut slutade kyssas var båda andfådda. Han la sig jämte mig igen och jag la mitt huvud på hans bröstkorg. Jag lyssnade på hans hjärtslag.
"Jag älskar dig", viskade jag.
"Jag älskar dig."
_________________________________________________
Tack Anonym för din kommentar :) Hehe :P
I miss you ♥ Del 12
TIDIGARE :
Varför fattade jag inte det innan! Jag skrev snabbt ett sms till henne.
Vi måste snacka, jag kommer till dig , ses snart :) x
_________________________________________________
Jag hade redan börjat gå när hon svarade.
Okej
Jag stod utanför hennes dörr, jag knackade på dörren och väntade. Britney öppnade dörren och stirrade på mig. Hennes mage var lite större. Mina ögon klistrade fast sig på hennes mage. Jag kände hur jag blev varm inombords. Jag började le. Jag kollade upp mot hennes ögon. Hon stirrade ilsket på mig. Jag bestämde mig för att ignorera det.
"Får jag komma in?", frågade jag snällt
Britney flyttade på sig så att jag kunde gå in. Jag tog av mig mina ytterkläder.
"Vi går upp ", sa Britney och började gå mot trappan.
Jag gick tätt bakom henne uppför trappan och in på hennes rum. Hon satte sig på sin säng och jag satte mig jämte henne. Vi satt där tysta en stund. Jag försökte komma på vad jag skulle säga.
"Britney", började jag.
Hon vände sig mot mig och såg mig i ögonen.
"Jag vill hjälpa dig", sa jag.
Det var ju ... bra sagt. Hon såg ... oberörd ut. Hon rörde sig inte.
"Jag vill hjälpa dig med barnet" , det lät bättre.
"Va ?", sa hon tyst
"Jag vill hjälpa dig med barnet. Jag vill vara här med dig, för att jag älskar dig. Och det var mitt fel att du blev gravid , så jag borde hjälpa dig. Allt detta var mitt fel och jag vill att du ska veta att jag finns här för dig och att jag älskar dig", sa jag snabbt.
Britney såg mig rakt in i ögonen. Det kändes som hon kunde se in i min själ. Plötsligt slog hon armarna runt mig och kramade mig. Jag kramade försiktigt tillbaks.
"Tack", sa hon
Jag kramade henne och jag kunde känna lukten av hennes hår. Jag hade saknat henne så mycket.
"Jag har saknat dig Britney", sa jag.
"Jag har saknat dig med", sa hon och pussade mig lätt på kinden.
Jag släppte taget om henne och såg henne i ögonen.
"Jag älskar dig", sa jag.
"Jag älskar dig med", viskade jag.
Jag lutade mig mot henne och kysste henne mjukt på läpparna. Jag la mina armar runt hennes midja och tryckte henne närmare mig. Det kändes då bra att kunna hålla om henne igen.
___________________________________
I miss you ♥ Del 11
TIDIGARE :
_________________________________________
BRITNEYS PERSPEKTIV :
Gravid i två månader.
Jag låg i min säng och stirrade på min mage. Den har blivit större. Jag har också blivit större. För jag kan inte sluta äta liksom. Jag har för mig att det var så när man var gravid. Jag hade varit från skolan i två dagar nu. Det var onsdag morgon. Och jag hade ingen lust att gå till skolan. Så jag hade ljugit för mamma och sagt att jag var sjuk. Hon hade tjatat på mig , men jag övertygade henne om att jag var sjuk. Hon var inte direkt glad över att jag låg i min säng hela dagen.
Senare samma dag :
Mamma kom hem lite tidigare än hon brukade. Jag satt på soffan i tvrummet när hon kom hem. Hon kom och satte sig jämte mig. Vi satt där tysta ett tag.
"Britney. Har det hänt nåt ?" , frågade mamma.
Jag kollade förvånat mot henne.
"Nej varför undrar du ?", sa jag
"Du äter hela tiden och du har gått upp lite i vikt ..",
Mitt hjärta började rusa. Jag kände hur paniken spred sig genom kroppen. Oh shit.
"Har det nånting med Adam att göra ?", frågade hon.
"Öhm. Nej", sa jag tyst.
Mamma fortsatte kolla på mig.
"Vad är det då ?", hon såg misstänksamt på mig.
"Inget"
Jag försökte verka oberörd. Men hon bara stirrade på mig. Väntade på att jag skulle ge mig och säga sanningen. Jag svalde nervöst.
"Britney , du kan berätta för mig.", sa hon och la en arm omkring mig.
Jag önskade att det var så enkelt. Men det var det inte. Jag kunde inte bara säga de så där bara. Mamma skulle bli riktigt besviken. Hon skulle bli arg. Hon skulle säkert börja gråta. Hon skulle säga att hon skämdes över mig, att hon inte ville ha mig. Jag försökte hålla tillbaka tårarna.
ADAMS PERSPEKTIV :
Britney hade varit borta från skolan i två dagar. Varje gång jag inte såg henne i skolan blev jag nervös. Jag var rädd att något skulle hända henne. Jag undrar om barnet mår bra. Det kanske redan är dött just nu. Varför brydde jag mig ens ? Det var ju ändå mitt fel att hon försöker döda sitt barn. Eller .. vårt barn rättare sagt. Jag borde inte lämna henne ensam. Vi borde gå igenom det här tillsammans. Jag låg på min säng och stirra upp i taket. Jag saknade Britney. Jag var orolig över henne. Jag hoppades att allt var bra med henne. Men det var det säkert inte.
Jag tog upp min mobil och skrev snabbt ett sms till Britney.
Hej! Undrade bara hur du mår och hur de går. x Adam
Innan jag hann tänka mig för skickade jag smset. Jag la min mobil på min mage och väntade på svar. Efter ungefär två minuter fick jag svar.
Vad tror du ?
Det var ju ... vänligt.
Förlåt Britney
Var det enda jag kunde komma på. Jag skickade de. Jag fick svar nästan direkt.
Hah. Fuck you
Jag la min mobil på min mage och fortsatte stirra upp i taket. Hon hatade mig fortfarande. Jag borde kanske typ ... gå tillbaks till henne. Det är ju ändå mitt fel att hon blev gravid. Det var ju jag som gjorde henne gravid. Allt var mitt fel. Jag förstör hennes liv. Allt är mitt fel. Och jag borde ställa allt tillrätta. Jag borde hjälpa henne. Jag älskar henne, hon bär på mitt barn, jag borde ta hand om henne. Varför fattade jag inte det innan! Jag skrev snabbt ett sms till henne.
Vi måste snacka, jag kommer till dig , ses snart :) x
____________________________________
Glöm inte att kommentera!
I miss you ♥ Del 10
TIDIGARE :
_____________________________________
Jag öppnade sakta ögonen. Jag såg att jag låg i min säng. På min skrivbordsstol satt Adam. Han stirrade på mig. Jag hade en hemsk huvudvärk och det brände i halsen.
"Varför gör du såhär Britney?", frågade han med en hård röst.
Jag stönade och satte mig upp.
"Vad har jag gjort ?", frågade jag.
"Försöker du döda barnet ?", frågade han.
Han lät arg.
"Öh .."
Jag ville ljuga. Men jag kunde inte.
Adam ställde sig plötsligt upp och gick mot mig. Han satte sig jämte mig och la en arm omkring mig.
Skulle Adam komma tillbaks till mig ? Skulle han hjälpa mig ?
"Jag är ledsen", sa han och gick.
Jag satt i min säng. Chockad och arg.
Jag hade inget annat val än att försöka döda barnet. Antar jag.
Veckorna gick och varenda dag rökte jag , och ibland drack jag. Efter tre veckor hade min mage växt. Jag började ha på mig stora hoodies och stora tröjor. Det var bara Adam som visste att jag var gravid. Men mamma skulle snart få reda på det. Det var som att vänta på döden. Man visste inte när. Men man visste att det skulle hända. Det har gått en månad nu. Jag har varit gravid i en månad.
ADAMS PERSPEKTIV :
Jag visste inte varför men jag hade dåligt samvete. Varje gång jag gick förbi Britney kunde jag känna lukten av rök och alkohol. Det var mitt fel. Men jag hade inget val. Antar jag. Jag visste inte vad jag skulle göra. Hon hade varit gravid i en månad. Om hon fortsätter såhär kommer barnet födas om minst fyra månader. Jag ville stoppa henne. Men jag var för rädd. Jag önskar att jag kunde göra något. Men det kan jag inte. Antar jag.
___________________________
I miss you ♥ - Del 9
TIDIGARE :
Jag slängde ifrån mig ciggen och gick in i skolan. Ännu en dag i helvetet. Nice.
___________________________________________________
När jag kom in i skolan kändes det som om alla stirrade på mig. Tänk om det syntes att jag var gravid. Jag svalde och började gå snabbare. Jag kollade ingen i ögonen. Jag hoppades att jag inte skulle möta Adam på vägen till mitt skåp. Men jag har ju sån otur nuförtiden.
"Hey , Britney", sa Adam när jag gick förbi honom.
Jag dissade honom och började småspringa. Men han tog tag i min handled och drog till. Aj.
"Adam ..", sa jag och log ett fejk leende.
Han kollade mig i ögonen. Jag kunde se att han kände medlidande.
"Jag är ledsen.. " , viskade han.
" Vet du vad ? Jag bryr mig inte längre. Gå och lev ditt liv , jag klarar utmärkt själv.", sa jag och vände mig om och gick innan han hann stoppa mig.
Jag öppnade mitt skåp och tog mina saker. Tur att jag inte hade några lektioner med Adam.
EFTER SKOLAN :
Jag tog på mig min jacka och slängde väskan över axlen och gick sakta genom korridorerna. Jag var hur trött som helst. Och jag var hungrig. Jag gick och tittade ner i marken , så jag märkte inte att jag gick rätt in i Adam.
"Oj , förlåt ", sa jag tyst och fortsatte gå.
Hade ingen lust att vara arg. Jag trodde att Adam skulle ta tag i mig och försöka prata med mig men han bara gick iväg. Som om jag inte existera. Jag suckade och slängde upp dörrarna ut. Jag satte i mina hörlurar och började lyssna på Moments av One Direction. Underbar låt. Fick mig att glömma mina problem en liten stund.
Jag låste upp dörren och slängde av mig jacka skor och min väska. Jag gick direkt in i köket och till skåpet där Mamma hade sin sprit. Mamma skulle komma hem sent idag så jag kunde göra vad jag ville. Jag tog fram en flaska 'Jack Daniels' , jag tog fram ett glas och fyllde det. Jag tog stora klunkar och ångrade mig efteråt. Det brände som fan i halsen och jag började hosta som en galning. Men jag fortsatte ändå dricka de. Jag drack tills jag inte kunde stå upprätt. Och då knackade på dörren. Jag gick sakta ut från köket och mot hallen.
"Kom in!", ropade jag.
Adam öppnade dörren och stirrade på mig. Jag stod och vinglade fram och tillbaks. Plötsligt blev allt svart och det sista jag hörde va Adam som skrek mitt namn.
_____________________________________________
Såg att det var flera läsare så jag la in en :) Om ni vill ha en shoutout eller vill fråga nåt , bara kommentera!
Jag slängde ifrån mig ciggen och gick in i skolan. Ännu en dag i helvetet. Nice.
___________________________________________________
När jag kom in i skolan kändes det som om alla stirrade på mig. Tänk om det syntes att jag var gravid. Jag svalde och började gå snabbare. Jag kollade ingen i ögonen. Jag hoppades att jag inte skulle möta Adam på vägen till mitt skåp. Men jag har ju sån otur nuförtiden.
"Hey , Britney", sa Adam när jag gick förbi honom.
Jag dissade honom och började småspringa. Men han tog tag i min handled och drog till. Aj.
"Adam ..", sa jag och log ett fejk leende.
Han kollade mig i ögonen. Jag kunde se att han kände medlidande.
"Jag är ledsen.. " , viskade han.
" Vet du vad ? Jag bryr mig inte längre. Gå och lev ditt liv , jag klarar utmärkt själv.", sa jag och vände mig om och gick innan han hann stoppa mig.
Jag öppnade mitt skåp och tog mina saker. Tur att jag inte hade några lektioner med Adam.
EFTER SKOLAN :
Jag tog på mig min jacka och slängde väskan över axlen och gick sakta genom korridorerna. Jag var hur trött som helst. Och jag var hungrig. Jag gick och tittade ner i marken , så jag märkte inte att jag gick rätt in i Adam.
"Oj , förlåt ", sa jag tyst och fortsatte gå.
Hade ingen lust att vara arg. Jag trodde att Adam skulle ta tag i mig och försöka prata med mig men han bara gick iväg. Som om jag inte existera. Jag suckade och slängde upp dörrarna ut. Jag satte i mina hörlurar och började lyssna på Moments av One Direction. Underbar låt. Fick mig att glömma mina problem en liten stund.
Jag låste upp dörren och slängde av mig jacka skor och min väska. Jag gick direkt in i köket och till skåpet där Mamma hade sin sprit. Mamma skulle komma hem sent idag så jag kunde göra vad jag ville. Jag tog fram en flaska 'Jack Daniels' , jag tog fram ett glas och fyllde det. Jag tog stora klunkar och ångrade mig efteråt. Det brände som fan i halsen och jag började hosta som en galning. Men jag fortsatte ändå dricka de. Jag drack tills jag inte kunde stå upprätt. Och då knackade på dörren. Jag gick sakta ut från köket och mot hallen.
"Kom in!", ropade jag.
Adam öppnade dörren och stirrade på mig. Jag stod och vinglade fram och tillbaks. Plötsligt blev allt svart och det sista jag hörde va Adam som skrek mitt namn.
_____________________________________________
Såg att det var flera läsare så jag la in en :) Om ni vill ha en shoutout eller vill fråga nåt , bara kommentera!
I miss you ♥ - Del 8
TIDIGARE:
-
-
-
-
-
__________________________________________________________
-
-
-
-
När jag vaknade igen dunkade mitt huvud. Jävla skit. Det var ingen liten huvudvärk. Jag ställde mig upp men efter nån sekund ramla jag tillbaks ner i sängen. Jag försökte stå upp en gång till. Denna gången ramla jag inte ner. Jag vinglade bort till min garderob och drog på mig ett par jeans och en tshirt. Jag satt upp mitt hår i en slarvig hästsvans och gick in i badrummet för att dränka mig i parfym och munskölj.
"BRITNEY! Är du vaken ?", ropade mamma.
Jag sprang ner för trappan. Och det var ett misstag. Jag föll ner för halva trappan. Aj.
"Britney" Hur gick det ?", mamma stod och stirra på mig.
"Det är okej", sa jag.
Jag ställde mig sakta upp . Mamma kollade fortfarande oroligt på mig. Jag gick till hallen och tog på mig mina ytterkläder.
"Hejdå" , sa jag och gick ut.
Dörren stängdes innan mamma hade hunnit svara. Jag vinglade lite när jag gick. När jag nästan var framme vid skolan såg jag Alex vid en bänk. Jag gick sakta mot henne. Letade efter tian i mina fickor. Jag hittade den och tog ut den.
"Hej", sa jag med en låg och kraxig röst.
Alex vände sig om och log.
"Hallå där" , sa hon.
"Har du nåt paket cigg jag kan köpa ?", frågade jag.
"Självklart", sa hon och drog upp ett paket ur hennes väska.
"Tack ", sa jag och gav henne min tia.
"Ses", sa jag och vände mig om och gick.
Jag hade ingen lust att sitta och snacka om mitt liv just nu. Jag hade tagit en tändare hemifrån. Så jag tog upp den och en cigg och tände den. Känslan av lugn kom direkt efter första blosset. Gud , det va så skönt att röka. Jag hade hunnit röka klart innan jag kom till skolan. Jag slängde ifrån mig ciggen och gick in i skolan. Ännu en dag i helvetet. Nice.
-
-
-
-
-
________________________________________________
I miss you ♥ - Del 7
Tidigare :
Jag frågade Alex hur hon fick tag i ciggen. Hon sa att jag kunde få köpa av henne. För en tia typ. Planerna gick som jag planerade iallafall. Jag visste inte om det var bra eller inte.
_________________________________________________
(efter skolan)
Jag gick med tunga steg igenom korridoren. Jag hade smsat Adam och sagt att vi behövde prata. Jag tror att han kanske var lite orolig. Han kanske trodde att jag skulle göra slut. Det skulle jag inte. Jag behövde han nu. Adam skulle hjälpa mig. Jag skulle kunna säga till mamma att jag var gravid. Om hon slängde ut mig kunde jag säkert bo hos Adam. Adam älskade ju mig. Och jag litade på honom. Han skulle säkert hjälpa mig.
Adams perspektiv :
Jag såg Britney längst bort i korridoren. Hon såg lite nervös ut. Oh shit. Hon skulle säkert göra slut. Varför ? Jag hade ju inte varit otrogen. Den tjejen hade ju bara kysst mig. Jag kysste inte tillbaks. Och hon verkade inte så sur innan.
"Följ med ut , Adam", sa Britney till mig.
Jag följde henne ut. När vi kom en bít ifrån skolan stannade hon. Hon vände sig om och såg mig rakt i ögonen. Det skrämde mig lite.
"Adam. Jag älskar dig och jag hoppas du älskar mig med", sa hon.
Det var verkligen inte vad jag trodde hon skulle säga.
" Adam ..."
"Ja ?" , sa jag med en svag röst.
"Jag är gravid.." , sa hon tyst.
Jag stod och stirra på henne med öppen mun. Jag såg att tårar började bildas i hennes ögon.
"Nej ", viskade jag.
Britney började gråta. Jag kramade inte henne. Jag torkade inte bort hennes tårar. Jag bara ... stod där. Jag gjorde ingenting. Britney vände sig om och började gå.
"Britney", sa jag , med en skakig röst.
Hon vände sig om igen.
" Jag kan inte ..." ,sa jag.
Jag visste inte hur jag skulle förklara för henne. Jag var absolut inte redo. Jag kunde bara inte. Jag skulle snart börja gymnasiet. Jag var tvungen att fokusera på det. Annars skulle jag aldrig få ett bra jobb. Jag kunde inte sitta hemma och ta hand om en skrikande illaluktande bebis. Jag kunde inte.
" Va ?'" , sa hon.
Hon lät ledsen och förvånad.
"Jag kan bara inte.", sa jag.
Britney stirrade på mig. Hennes ögon var röda och hennes kinder var våta. Jag sårade henne. Men vad hade hon förväntat sig ?
" Tänker du inte hjälpa mig ?" , frågade hon.
Jag bet min underläpp.
"Jag kan inte.", sa jag.
Britney började springa därifrån. Jag sprang inte efter henne. Jag kunde inte.
Britneys perspektiv
Jag sprang hela vägen hem. Jag slängde igen ytterdörren , slängde ifrån mig väskan och skorna , drog av mig jackan och sprang upp på mitt rum och låste. Jag gled ner på golvet och låg där och grät. Adam, mitt enda hopp. Han .. han lämnade mig. Han gjorde allt svårare. För att han tydligen inte kunde. Kunde han inte ta hand om sitt eget barn ? Allt var hans fel. Han var ett sånt as. Jag ska aldrig med prata med honom. Den .. den ..
Jag slet i mitt hår och skrek. Smärtan var .. obeskrivlig. Jag kände mig övergiven . Och oälskad. Och det fanns bara ett sätt att bli av med smärtan. Och som tur va , var mamma inte hemma.
Jag gick nerför trappan och in i köket. Tog en vinflaska och tog av korken. Sen gick jag upp på mitt rum .
Efter ungefär en halvtimma var flaskan slut. Och jag var inte lite full. Och jag kände ingen smärta. Jag kände mig .. lite illamående. Jag sprang till toan och spydde. Yuck. Men jag mådde faktiskt bra. Jag vinglade tillbaks till mitt rum och läste dörren. Sen kollapsade jag på sängen.
_____________________________________________________
Som ni kanske märker andvänder jag 'hårda ord' om det stör er , kommentera , så tar jag bort dom :)
Kort del , sorry :)
Jag frågade Alex hur hon fick tag i ciggen. Hon sa att jag kunde få köpa av henne. För en tia typ. Planerna gick som jag planerade iallafall. Jag visste inte om det var bra eller inte.
_________________________________________________
(efter skolan)
Jag gick med tunga steg igenom korridoren. Jag hade smsat Adam och sagt att vi behövde prata. Jag tror att han kanske var lite orolig. Han kanske trodde att jag skulle göra slut. Det skulle jag inte. Jag behövde han nu. Adam skulle hjälpa mig. Jag skulle kunna säga till mamma att jag var gravid. Om hon slängde ut mig kunde jag säkert bo hos Adam. Adam älskade ju mig. Och jag litade på honom. Han skulle säkert hjälpa mig.
Adams perspektiv :
Jag såg Britney längst bort i korridoren. Hon såg lite nervös ut. Oh shit. Hon skulle säkert göra slut. Varför ? Jag hade ju inte varit otrogen. Den tjejen hade ju bara kysst mig. Jag kysste inte tillbaks. Och hon verkade inte så sur innan.
"Följ med ut , Adam", sa Britney till mig.
Jag följde henne ut. När vi kom en bít ifrån skolan stannade hon. Hon vände sig om och såg mig rakt i ögonen. Det skrämde mig lite.
"Adam. Jag älskar dig och jag hoppas du älskar mig med", sa hon.
Det var verkligen inte vad jag trodde hon skulle säga.
" Adam ..."
"Ja ?" , sa jag med en svag röst.
"Jag är gravid.." , sa hon tyst.
Jag stod och stirra på henne med öppen mun. Jag såg att tårar började bildas i hennes ögon.
"Nej ", viskade jag.
Britney började gråta. Jag kramade inte henne. Jag torkade inte bort hennes tårar. Jag bara ... stod där. Jag gjorde ingenting. Britney vände sig om och började gå.
"Britney", sa jag , med en skakig röst.
Hon vände sig om igen.
" Jag kan inte ..." ,sa jag.
Jag visste inte hur jag skulle förklara för henne. Jag var absolut inte redo. Jag kunde bara inte. Jag skulle snart börja gymnasiet. Jag var tvungen att fokusera på det. Annars skulle jag aldrig få ett bra jobb. Jag kunde inte sitta hemma och ta hand om en skrikande illaluktande bebis. Jag kunde inte.
" Va ?'" , sa hon.
Hon lät ledsen och förvånad.
"Jag kan bara inte.", sa jag.
Britney stirrade på mig. Hennes ögon var röda och hennes kinder var våta. Jag sårade henne. Men vad hade hon förväntat sig ?
" Tänker du inte hjälpa mig ?" , frågade hon.
Jag bet min underläpp.
"Jag kan inte.", sa jag.
Britney började springa därifrån. Jag sprang inte efter henne. Jag kunde inte.
Britneys perspektiv
Jag sprang hela vägen hem. Jag slängde igen ytterdörren , slängde ifrån mig väskan och skorna , drog av mig jackan och sprang upp på mitt rum och låste. Jag gled ner på golvet och låg där och grät. Adam, mitt enda hopp. Han .. han lämnade mig. Han gjorde allt svårare. För att han tydligen inte kunde. Kunde han inte ta hand om sitt eget barn ? Allt var hans fel. Han var ett sånt as. Jag ska aldrig med prata med honom. Den .. den ..
Jag slet i mitt hår och skrek. Smärtan var .. obeskrivlig. Jag kände mig övergiven . Och oälskad. Och det fanns bara ett sätt att bli av med smärtan. Och som tur va , var mamma inte hemma.
Jag gick nerför trappan och in i köket. Tog en vinflaska och tog av korken. Sen gick jag upp på mitt rum .
Efter ungefär en halvtimma var flaskan slut. Och jag var inte lite full. Och jag kände ingen smärta. Jag kände mig .. lite illamående. Jag sprang till toan och spydde. Yuck. Men jag mådde faktiskt bra. Jag vinglade tillbaks till mitt rum och läste dörren. Sen kollapsade jag på sängen.
_____________________________________________________
Som ni kanske märker andvänder jag 'hårda ord' om det stör er , kommentera , så tar jag bort dom :)
Kort del , sorry :)
I miss you ♥ - Del 6
Tidigare :
Nej , jag är gravid , jag har misshandlat mig själv och gråtit tills jag somnat.
"Ja , jag mår bättre nu " , sa jag istället och log.
Adam kramade mig. Tack Adam , nu kan jag ju inte berätta för dig. Det skulle ju förstöra allt.
______________________________________________
Fast det var ju inte Adams fel igentligen. Jag var bara så jävla feg. Jag säger det till honom efter skolan istället.
"Måste gå , ses sen ", sa Adam och kysste mig mjukt på kinden.
Och sen var han borta. Jag suckade och fortsatte gå. Det kändes som om hela mitt liv rasade ihop. Bara för att jag och Adam inte hade använt skydd. Otroligt. Ett litet misstag och man blir gravid. Fuck.My.Life.
Jag gick in i NO-salen och satte mig på min plats. Lektionen började men jag bara satt där och stirra ut genom fönstret.
"Britney ?" , sa läraren.
"Vad ?" , sa jag irriterat utan att bry mig om att jag var i fullsatt klassrum.
"Sitter du och dagdrömmer om pojkar eller ? hehehe .." sa läraren i ett försök att vara rolig.
" Fuck off" , mumlade jag.
"Ursäkta ?", sa läraren.
"Inget", sa jag och log artigt.
Läraren vände sig till tavlan igen och jag fortsatte stirra ut genom fönstret. Sen ringde klockan. THANK GOD!
Jag skyndade ut ur klassrummet. Korridoren var full av elever och lärare. Det var rätt högljutt också. Jag kände att huvudet började dunka. Skönt med huvudvärk. Kunde min dag bli värre ?
Jag försökta slingra mig fram i korridoren. Jag såg att 'Rökarna' satt på trappan upp till taket. Nu eller aldrig. Jag gick sakta emot dom. Jag var faktiskt lite nervös, om jag ska vara ärlig. ' Rökarna' kollade på mig när jag gick emot dom.
" Öh .. ehm.. jo..", började jag. Jag var inte säker på vad jag skulle säga.
"Vad vill du blondie ?", sa en tjej med svart/brunt hår.
" Skulle jag .. Eller .. Kan jag få en cigg .. typ ?", sa jag .
Alla började fnissa lite . Jag kände hur mina kinder blev varma.
"Så du vill börja röka ?", sa tjejen
"Öh .. Ja ", svarade jag tyst.
" Följ med ut så får du en cigg.", sa tjejen och ställde sig upp.
"Okej .." , sa jag och följde henne ut.
Vi satte oss på en bänk en bit ifrån skolan. Tjejen tog upp ett paket cigg, tag upp två ocg gav en till mig.
"Varför vill du börja röka då ?" , frågade tjejen innan hon stoppade ciggen i munnen och tände den.
" Öhm .. det är ... komplicerat typ." sa jag och suckade.
Tjejen tände min ciggaret och jag tog ett litet blott. Jag hostade lite. Och sen började jag må illa. Jag försökte döda mitt barn. Jag var en mördare. Sen tog jag ett bloss till.
"Vad heter du , blondie ?", frågade tjejen.
"Britney , du då ?" ,sa jag.
" Alexandra", sa hon.
Det kändes faktiskt inte lika obekvämt längre . Alex verkade vara sjyst.
Ciggen tog slut. Så jag fick en till.
Vi satt där i tystnad och rökte på våra ciggaretter. När jag rökte kändes det som om jag glömde lite. Jag mådde typ bra. Och det kändes skönt. Det var skönt att kunna koppla av mitt i all denna kaos.
Jag frågade Alex hur hon fick tag i ciggen. Hon sa att jag kunde få köpa av henne. För en tia typ. Planerna gick som jag planerade iallafall. Jag visste inte om det var bra eller inte.
____________________________________________________
Inte den bästa delen , men men :) Det kommer bli bättre uppdatering från och med nu !
I miss you ♥ - Del 5
Tidigare :
"Jag skulle slängt ut dig", sa hon irriterat.
Jag fick en klump i halsen. I'm screwed.
_________________________________________
Jag lämnade mamma själv på soffan och gick upp på mitt rum. Jag kunde inte tänka mig mitt liv fast med ett litet barn. Ett litet gulligt barn. Med blont rufsigt hår och blåa ögon. Som kallade mig mamma och kramade om mig. Som älskade mig och litade på mig. Ett litet barn som jag precis försökte döda. Jag ställde mig framför min stora spegel och smekte min mage.
"Förlåt ", viskade jag.
Jag började gråta . Jag visste att barnet var tvungen att dö , men jag ville inte . Eller ville jag ? Jag slängde mig på sängen.
Jag visste att man kanske kunde döda ett barn genom att röka och dricka. Eller , jag trodde det iallafall. Men , jg har likom inget att förlora. Det fanns bara ett problem. Hur ska jag få tag på sprit och cigg ? Det finns ju rätt många såna på min skola. Jag kanske kan snacka lite med dom. Dom kan säkert fixa lite. Men barnet kommer ju fortfarande växa. Tror jag. Så hur ska jag gömma min mage ? Ska jag säga att jag är gravid eller ska jag säga att jag har lagt på mig ? Jag stönade högt och la mig under täcket och somnade snabbt.
MÅNDAG
Mamma hade tvingat mig att vara hemma resten av förra veckan för att jag spydde en gång till. Men nu var jag äntligen i skolan igen. Jag hade tänkt att fråga dom idag , om cigg och sprit. Men först måste jag berätta för Adam.
Jag kunde se honom längre bort i korridoren. Det blev plötsligt väldigt svårt att andas och jag blev nervös. Adam sprang fram till mig och kysste mig. Mitt hjärta hoppade över ett steg. Han var så himla gullig.
"Mår du bra nu ?".
Nej , jag är gravid , jag har misshandlat mig själv och gråtit tills jag somnat.
"Ja , jag mår bättre nu " , sa jag istället och log.
Adam kramade mig. Tack Adam , nu kan jag ju inte berätta för dig. Det skulle ju förstöra allt.
___________________________
Förlåt för att jag inte skrivit på länge. <3
"Jag skulle slängt ut dig", sa hon irriterat.
Jag fick en klump i halsen. I'm screwed.
_________________________________________
Jag lämnade mamma själv på soffan och gick upp på mitt rum. Jag kunde inte tänka mig mitt liv fast med ett litet barn. Ett litet gulligt barn. Med blont rufsigt hår och blåa ögon. Som kallade mig mamma och kramade om mig. Som älskade mig och litade på mig. Ett litet barn som jag precis försökte döda. Jag ställde mig framför min stora spegel och smekte min mage.
"Förlåt ", viskade jag.
Jag började gråta . Jag visste att barnet var tvungen att dö , men jag ville inte . Eller ville jag ? Jag slängde mig på sängen.
Jag visste att man kanske kunde döda ett barn genom att röka och dricka. Eller , jag trodde det iallafall. Men , jg har likom inget att förlora. Det fanns bara ett problem. Hur ska jag få tag på sprit och cigg ? Det finns ju rätt många såna på min skola. Jag kanske kan snacka lite med dom. Dom kan säkert fixa lite. Men barnet kommer ju fortfarande växa. Tror jag. Så hur ska jag gömma min mage ? Ska jag säga att jag är gravid eller ska jag säga att jag har lagt på mig ? Jag stönade högt och la mig under täcket och somnade snabbt.
MÅNDAG
Mamma hade tvingat mig att vara hemma resten av förra veckan för att jag spydde en gång till. Men nu var jag äntligen i skolan igen. Jag hade tänkt att fråga dom idag , om cigg och sprit. Men först måste jag berätta för Adam.
Jag kunde se honom längre bort i korridoren. Det blev plötsligt väldigt svårt att andas och jag blev nervös. Adam sprang fram till mig och kysste mig. Mitt hjärta hoppade över ett steg. Han var så himla gullig.
"Mår du bra nu ?".
Nej , jag är gravid , jag har misshandlat mig själv och gråtit tills jag somnat.
"Ja , jag mår bättre nu " , sa jag istället och log.
Adam kramade mig. Tack Adam , nu kan jag ju inte berätta för dig. Det skulle ju förstöra allt.
___________________________
Förlåt för att jag inte skrivit på länge. <3
I miss you ♥ - Del 4
Tidigare :
Jag blundade , och sen hörde jag hur det pep. Testet visade nu svaret.
_________________________
Paniken slog till. Jag skrek. Drog i mitt hår. Kastade testet i väggen. Fan , det kunde inte vara sant. Jag var gravid. Åh , mamma kommer döda mig. Vad ska jag göra? Jag kände hur tårarna började rinna. Jag sprang ut ur toan och ut i köket. Om jag slog mig själv hårt på magen kanske bebisen dör. Jag tog fram en stekpanna och började slå mig själv. Jag tänkte inte på hur dum jag såg ut. Jag bara slog mig själv. Efter några mintuer gav jag upp. Och det sved. Jag kollade på min mage. Jag hade små sår och blåmärken nu. Jag satte mig ner på golvet. Jag orkade inte mer. Jag la mig ner på golvet och grät. Varför just jag ? Varför just nu ? Jag mådde så dåligt att jag lika gärna kunde ta självmord. Tårarna tog aldrig slut. Efter nån timma samlade jag mig och satte mig i soffan istället. Jag slog på tvn och kollade lite på CSI: Miami. Jag märkte inte att jag hade somnat förens mamma kom hem. När hon öppnade dörren ryckte jag till och gnuggade mina ögon.
"Hej gumman , hur mår du ?"
Jag harklade mig.
"J-jag mår sådär", ljög jag.
Igentligen mådde jag värre än någonsin. Mamma började göra te åt mig. Vi satt tillsammans och drack te i soffan. Jag hade inte tänkt att berätta för henne. Inte idag. Inte imorgon. Kanske aldrig.
"Mamma , vad skulle du sagt om jag var gravid ?", frågade jag.
Mamma vände sig mot mig och kollade argt på mig.
"Jag skulle slängt ut dig", sa hon irriterat.
Jag fick en klump i halsen. I'm screwed.
_______________________-
lite kort , förlåt :)
Jag blundade , och sen hörde jag hur det pep. Testet visade nu svaret.
_________________________
Paniken slog till. Jag skrek. Drog i mitt hår. Kastade testet i väggen. Fan , det kunde inte vara sant. Jag var gravid. Åh , mamma kommer döda mig. Vad ska jag göra? Jag kände hur tårarna började rinna. Jag sprang ut ur toan och ut i köket. Om jag slog mig själv hårt på magen kanske bebisen dör. Jag tog fram en stekpanna och började slå mig själv. Jag tänkte inte på hur dum jag såg ut. Jag bara slog mig själv. Efter några mintuer gav jag upp. Och det sved. Jag kollade på min mage. Jag hade små sår och blåmärken nu. Jag satte mig ner på golvet. Jag orkade inte mer. Jag la mig ner på golvet och grät. Varför just jag ? Varför just nu ? Jag mådde så dåligt att jag lika gärna kunde ta självmord. Tårarna tog aldrig slut. Efter nån timma samlade jag mig och satte mig i soffan istället. Jag slog på tvn och kollade lite på CSI: Miami. Jag märkte inte att jag hade somnat förens mamma kom hem. När hon öppnade dörren ryckte jag till och gnuggade mina ögon.
"Hej gumman , hur mår du ?"
Jag harklade mig.
"J-jag mår sådär", ljög jag.
Igentligen mådde jag värre än någonsin. Mamma började göra te åt mig. Vi satt tillsammans och drack te i soffan. Jag hade inte tänkt att berätta för henne. Inte idag. Inte imorgon. Kanske aldrig.
"Mamma , vad skulle du sagt om jag var gravid ?", frågade jag.
Mamma vände sig mot mig och kollade argt på mig.
"Jag skulle slängt ut dig", sa hon irriterat.
Jag fick en klump i halsen. I'm screwed.
_______________________-
lite kort , förlåt :)
I miss you ♥ - Del 3
Tidigare :
Mitt huvud fylldes av tusen tankar. Jag la mig ner i soffan igen.
___________
Mamma kom plötsligt in. Jag flög upp ur soffan när hon öppnade ytterdörren.
"Hej gumman", sa han och slängde ifrån sig nycklarna på köksbordet.
Jag log och sa hej. Mamma suckade trött och började koka kaffe. Jag gick till mitt rum. Jag stängde dörren och la min ner på sängen. Jag bestämde mig för att jag inte var gravid. Eller ? Jag stönade och bytte om till pyjamas. Jag la mig på sängen med min laptop och kollade runt på youtube.
Mamma knackade på dörren.
"Kom in!", ropade jag och pausade klippet.
Mamma öppnade dörren och kom in med en bricka. Det var två mackor , en kopp te och en skål med flingor.
"Tack mamma ", sa jag och log .
Mamma pussade mig lätt på pannan och gick ut ur mitt rum.
Om jag var gravid, skulle mamma döda mig. Hon födde mig när hon var tonåring och hon sa att det hade varit ett helvete. Och hon sa till mig gång på gång att jag aldrig skulle bli gravid som tonåring. Aldrig. Jag suckade igen.
JAG ÄR INTE GRAVID ! OKEJ?!. Jag stängde av datorn åt upp resten av maten jag fick och la mig under täcket. Jag försökte somna , men jag kunde inte. Jag tänkte bara på det med att vara gravid. Om jag var gravid , hur skulle mitt och Adams barn se ut då ? Vad skulle mamma göra? Vad skulle Adam göra? . Jag stönade och la mig på mage. Jag kanske skulle göra ett graviditets test. Fast mamma får inte veta. Inte Adam heller.
Så jag bestämde mig för att efter skolan imorgon skulle jag köpa ett graviditets test. Efter jag bestämt mig somnade jag.
MORGONEN
Mamma öppnade min dörr och tände lampan.
"Dags att gå upp", sa hon och stängde dörren igen.
Jag satte mig upp. Jag kände mig som skit. Jag mådde illa igen. Jag ställde mig och gick fram till fönstret. Jag öppnade det och andades in den kalla friska luften. Det hjälpte inte. Jag gick med snabba steg mot toan. Jag låste dörren och stod där inne en stund. Jag kände hur spyan kom upp. Jag slängde mig över toan och spydde. En gång, två gånger. Sen kom det inget mer. Mamma knackade på dörren.
"Är du okej ?", frågade hon.
"Jag tror jag stannar hemma idag.", sa jag.
Jag tvättade mitt ansikte och spolade bort spyan. Sen öppnade jag dörren. Mamma stod där och kollade på mig.
"Jag ringer till skolan", sa hon.
Jag nickade och gick och la mig igen.
SENARE SAMMA DAG
Klockan var ett. Mamma var på jobbet, så det var ingen hemma. Och apoteket var öppet. Så jag åkte dit för att köpa ett graviditets test. Jag hade på mig mjukisbyxor , en hoodie och en keps. Så att ingen skulle känna igen mig.
Jag gick fram till kvinnan i kassan. Hon satt och skrev på datan. Jag harklade mig. Hon kollade upp och granskade mig.
"Ja ?", frågade hon.
"Jag undrar bara var graviditets testen finns nånstans", sa jag och log mot henne.
"Ett graviditets test ? Hur gammal är du ?", frågade hon och kollade med stora ögon på mig.
"Ja, och jag är 15.", sa jag , lite irriterat.
"Oookej ...", sa hon och hämtade ett.
Jag gav henne pengar och gick snabbt därifrån.
När jag kom hem gick jag in på toan och gjorde testet.
Svar efter 3 minuter
Stod det på förpackningen. Så det var väl bara att vänta. Under de tre minutrarna bad jag till Gud .
" Snälla Gud, säg att jag inte är gravid", viskade jag.
Igentligen ville jag inte ens veta svaret. De tre minutrarna gick för snabbt. När det bara var några sekunder kvar slog mitt hjärta hårt i bröstet. Det kändes nästan som om jag svettades. Jag blundade , och sen hörde jag hur det pep. Testet visade nu svaret.
___________________
I miss you ♥ - Del 2
Tidigare :
"Britney! Adam hånglar med en annan tjej!", sa hon andfått.
__________________________________________________________
"Var är dom ?", väste jag.
Linda pekade mot ett par skåp längst bak i korridoren. Jag gick med snabba steg. Jag såg att Adam dök upp därifrån. Han hade utsmetat läppglans över hela munnen. Jag var så arg att jag fick tårar i ögonen. Adam såg mig, bet sig läppen och gick fram till mig.
"Jag antar att du vet", viskade han.
Jag skulle precis börja skälla ut honom ,När han tog tag i min arm och ledde mig ut på skolgården. Han ställde sig framför mig.
"Jag ska förklara", sa han och kollade mig i ögonen.
"Hoppas det är en jävligt bra förklaring", väste jag.
Adam perspektiv:
"Jag ska förklara", sa jag och kollade henne djuot i ögonen.
"Hoppas det är en jävligt bra förklaring", väste hon.
Jag mådde faktiskt dåligt över det som hände. Jag hade bara lämnat Britneys sida i någon timma . Och en ful sjua ska trycka upp mig mot väggen och börja kyssa mig som en kåt åsna.
"En ful sjua tryckte upp mig mot väggen och kysste mig.", sa jag.
Jag hoppades att hon skulle förstå. Jag ville inte att vi skulle göra slut nu.
" Varför fortsatte du kyssas då ?", sa hon .
Hon lät mindre arg.
"Det gjorde jag inte. Hon kysste mig om och om igen . Som en kåt åsna", sa jag.
Det sista jag sa fick henne att skratta. Hon hade ett underbart leende.
" Okej , jag förlåter dig", sa hon och log.
Jag log tillbaks och kysste henne försiktigt på munnen.
Britneys perspektiv:
Han kysste mig försiktigt på munnen. Jag fick fjärilar i magen. Jag älskar verkligen den här killen. Adam kramade mig, sa att han har matte nu och gick iväg. Jag stod kvar ute på skolgården. Jag kände mig plötsligt illamående.
Jag började gå inåt. Det kändes som om jag skulle spy vilken sekund som helst. Jag kom in i korridoren igen. Det var en massa människor som sprang i korridoren, pratade, skrek. Jag fick huvudvärk. Jag började gå i riktning mot toan. Men jag hann inte fram. Jag spydde. På väggen. I korridoren som var full av folk. Några skrek. Andra skrattade. Jag stirrade på spyan på väggen. Jag sprang snabbt in på toan och kollade mig i speglen. Jag hade massa spya runt munnen. Jag torkade snabbt bort det och gick ut igen. Nu var städerskorna där och tvättade bort spyan. Alla runtomkring stirrade på mig. Jag såg att min lärare kom emot mig.
"Britney , du kanske ska ringa dina föräldrar, du kan ju ha fått magsjuka", sa han och la en hand på min rygg.
Jag nickade emot honom och han följde till mitt skåp.
"Krya på dig, Britney", sa han och log mot mig.
Jag log tillbaks och öppnade mitt skåp.
HEMMA :
Jag la mig på soffan. Jag kände mig inte sjuk. Bara lite illamående. Jag slog på tvn. Det var en film om en tjej som blev gravid med sin pojkvän.
"Jag kände mig liksom plötsligt illamående. Så jag sprang emot toan och spydde, efteråt mådde jag bra igen och ..", berättade tjejen på tvn.
Så var det ju för mig med. , tänkte jag. Men jag kunde ju inte vara gravid . Eller ? Mitt huvud fylldes av tusen tankar. Jag la mig ner i soffan igen.
_____________
I miss you ♥ - Del 1
Jag gick med snabba steg mot skolan. On My Mind av Cody Simpson spelades i mina hörlurar. Låten fick mig att tänka på Adam. Adam hade blont rufsigt hår, bruna ögon och han var rätt lång. En riktig snygging. Jag hade turen att få honom.
Jag började se skolan. Jag såg att Adam stod och snacka med några tjejer. När han såg mig gick han ifrån gänget med tjejer och gick emot mig. Han hade chinos ,en svart t-shirt och en svart keps på sig.
"Hej", sa han och kramade mig.
Jag kramade tillbaks och drog ur hörlurarna. Han la armen runt mig och vi gick in i skolan. Alla tjejer som gick förbi oss gav mig en bitchblick. Alla tjejer ville ha Adam. Men han är ju min. Jag tog hängde av mig min jacka och hängde den i skåpet. Jag tog mina saker och jag och Adam gick skilda vägar. Direkt när han lämnade min sida sprang tjejer fram till honom. Det var riktig irriterande. Men jag litade på Adam. Tror jag.
Lektionen började. Det var SO. Det tråkigaste ämnet av alla. Jag satt och drömde mig bort. Bort till helgen med Adam.
Vi hade bestämt oss för att vi skulle göra något "speciellt" den helgen. Hans föräldrar var i Stockholm över helgen så han var ensam hemma. Jag och Adam hade bestämt oss för att sova över. Men vi skulle igentligen göra allt annat än att sova. Vi kom hem till honom. Han hade redan köpt kondomer. Så allt var redan ordnat. Innan vi gjorde "det", hade vi lagat mat tillsammans och haft det allmänt mysigt. Men han orkade inte vänta mer. Så vi gick upp till hans rum och , ja .*
"Eller vad säger du Britney", frågade Läraren , som antagligen märkt att jag var frånvarande.
"Mh", sa jag bara.
Läraren suckade och det ringde ut. Jag skyndade ut ur klassrummet. Annars kanske läraren skulle be mig att stanna en liten stund. Jag gick igenom korridoren. Linda sprang emot mig.
"Britney! Adam hånglar med en annan tjej!", sa hon andfått.
Jag stelnade till.
_________________________
Inte den bästa början på en berättelse , men iallafall ;)