allaboutnovels

Adam öppnade dörren och stirrade på mig. Jag stod och vinglade fram och tillbaks. Plötsligt blev allt svart och det sista jag hörde va Adam som skrek mitt namn.

TIDIGARE :

Direkt när jag kom in i huset tog jag en dusch och sen gick jag och la mig.

Vi har inte skrivit sen konserten sorry! Vi har varit väldigt trötta och lite chockade och överlyckliga sen i tisdags. Men vi ska börja lägga in nya delar imon igen ! :) Checka in här imon för mer delar! <3

Hela hans kropp var spänd. Det såg ut som om han kunde slå ner vem som helst just nu.

Tack för att ni tittar in här! Det kommer definitivt mera delar senare ! :)

TIDIGARE :

Tack för kommentarerna vi har fått och fortsätt kommentera. När vi ser att vi får mer besökare och mer kommentarer känner vi oss tvugna att skriva , haha :) så bara fortsätt att kommentera <3

Det kommer mer inlägg senare ikväll! Jag har tre prov imon så jag måste plugga lite med :) Wish me luck , haha :)

TIDIGARE :

Jag stannade och satte mig på gunga. Jag satt där en stund och bara lyssnade. Tyler förstod inte. Jag förstod inte heller. Allt var så svårt.

______________________________________________

TYLERS PERSPEKTIV :

Jag låg ner i min säng i mörkret. Jag kunde inte somna. Jag tänkte på vad Nate hade skrivit till Macy. Fan vad jag hatar honom. Han borde bara försvinna. Han förtjänar inte Macy. Men det verkade inte Macy fatta. Jag ställde mig upp och gick till fönstret för att se om Macys var öppet. Det var de inte. Men lampan var tänd och gardinen var fortfarande uppdragen. Jag öppnade mitt fönster tog ett suddi och kastade det hårt på Macys fönster. Det var en riktig smäll. Hon måste ha hört den. Men hon kom inte fram till fönstret det hände ingenting. Hon kanske ignorerade mig. Jag stängde fönstret och gick och la mig. Inte för att jag skulle somna eller så men ändå.

MACYS PERSPEKTIV :


Jag satt fortfarande på gungan. Det var mörkt ute så det var antagligen sent. Men jag hade ingen lust att gå härifrån. Det var så lugnt här. Jag kände hur min mobil vibrerade för tionde gången. Jag tog upp mobilen och såg att det var mamma. Jag klickade och reste mig upp. Eftersom jag hade suttit så länge var min ben som spagetti. Jag började gå samma väg som jag hade sprungit innan. Men jag hade ingen aning om var jag var. Men jag fortsatte att gå. Det var lite läskigt. Det var mörkt och det var en gatulykta som hade slutat fungera som låg precis vid en stig in till en liten skog. Jag kunde inte komma ihåg om jag sprang igenom skogen eller om jag bara hade sprungit på trottoaren. Men eftersom jag är dum i huvudet , så övertalade jag mig själv att jag hade sprungit igenom skogen. Det var kolsvart i den lilla skogen och månen var det enda lilla ljus som fanns. Jag följde stigen och försökte att inte ramla. Och då började jag höra fotsteg bakom mig. Jag stelnade till och blev kall inombords. Jag skyndade mig lite mer. Men personen började springa efter migg. Och personen var snabb. Jag hade knappt börjat springa innan personen tog tag i mig och vände mig om , så att vi stod face mot face. Nate. Hans ansikte var hårt och utrycksslöst. Han puttade mig mot ett träd.
"Tänker du va otrogen mot mig ?", skrek han.
Jag slog i huvudet hårt i trädet. Det började dunka och göra jävligt ont i bakhuvudet.
"Nej ", sa jag tyst.
Jag såg upp på hans ansikte. Jag kunde se ilskan i hans ögon.
"Du är en äcklig hora vetdu de ?", sa han och spottade på mina byxor.
Jag försökte torka bort det med min tröja men han tog tag i mig och tryckte upp mig mot trädet.
"Du ska inte lämna mig. Fattar du det?", han stirrade rakt in i mina ögon.
Jag skakade på huvudet. Jag trodde att han skulle släppa mig och låta mig gå. Men istället började han slå mig. Jag skrek och skrek men det verkade som om ingen hörde. Jag låg ner på marken så han började sparka på mig. Tillslut slutade han. Han stod och tittade ner på mig. Och sen sprang han iväg. Jag låg på marken och grät. Varför gjorde Nate såhär? Jag har alltid varit lojal mot honom men han ska ändå göra så här ? Jag hade för ont för att resa mig. Jag behövde Tyler. Jag tog upp min mobil och ringde honom. Han svarade efter två signaler.
"Macy!", sa han
"Tyler , jag behöver hjälp ..", sa jag.
Man kunde tydligt höra att jag var skadad.
_____________________________________________

TIDIGARE:




Jag stängde mitt fönster och satte mig på sängen och väntade på Macy.



___________________________________________


Jag satt på min säng och väntade otåligt. Sen hörde jag ett tyst knackning på min dörr.
"Ja" , sa jag.
Macy öppnade försiktigt dörren och log ett ängellikt leende. Jag vet inte vad som flög i mig. Men jag hoppade ur sängen och sprang fram till henne och kramade henne. Hon kramade mig tillbaks. Jag släppte henne efter en stund och lät henne gå in i mitt rum.

Macys perspektiv :


Tylers rum var renare än vad jag förväntat mig. Han hade en stor säng , en garderob och ett skrivbord med en bärbar data på. Jag satte mig på hans skrivbordsstol och han satte sig på sängen. Jag såg på honom.
"Kommer du till skolan på måndag ?", frågade jag.
"Ja ", sa han tyst.
Jag kände hur min mobil vibrerade i min ficka. Jag tog ut den ur min ficka och såg att det var Nate som ringde. Jag blev kall inombords när jag såg namnet.
"Vem är det ?", frågade Tyler.
"Öhm .. det är nathan..", sa jag.
Jag kollade upp på Tyler och våra ögon möttes. Tyler såg rädd ut. Efter en stund slutade ringa. Och jag fick ett sms istället.
'Svara då. Eller är du för upptagen med det där äcklet , Tyler ? Jag svär , om du fortsätter va med han kommer både han och du åka illa ut. '
Jag svalde nervöst.
"Vad sa han ?", frågade Tyler oroligt.
Jag gav honom mobilen och han läste. Jag kunde höra hur han flämtade.
" Jag .. öh .. ", sa han.
Jag drog handen igenom håret.
"Jag vet inte vad jag ska göra" , sa jag.
Jag såg Tyler i ögonen.
"Du borde göra slut.", sa han.
Jag bet mig i läppen. Jag borde göra slut. Eller borde jag ? Jag stönade och la huvudet i mina händer.
"Han är inte bra för dig"
"Men .. ", började jag.
"Vadå men ? Han utnyttjar dig bara ! Han kontrollerar dig, fattar du inte det ?!"
Jag kände hur tårarna började rinna. Jag ville inte höra det.
"Tyler .. det är inte så enkelt, Jag kan inte bara göra slut."
"Jo det kan du!"
Jag började må illa. Jag måste härifrån.
"J-jag måste gå.", sa jag tyst och ställde mig upp.
Tyler tittade förvånat på mig. Jag sprang nerför hans trappa och till hallen. Jag tog på mig mina skor och gick ut. Jag började springa. Jag vet inte varför men jag bara sprang där på trottoaren. Jag kom fram till en lekplats. Jag stannade och satte mig på gunga. Jag satt där en stund och bara lyssnade. Tyler förstod inte. Jag förstod inte heller. Allt var så svårt.

____________________________________________________

TIDIGARE :


Jag slängde ifrån mig ciggen och gick in i skolan. Ännu en dag i helvetet. Nice.


___________________________________________________


När jag kom in i skolan kändes det som om alla stirrade på mig. Tänk om det syntes att jag var gravid. Jag svalde och började gå snabbare. Jag kollade ingen i ögonen. Jag hoppades att jag inte skulle möta Adam på vägen till mitt skåp. Men jag har ju sån otur nuförtiden.
"Hey , Britney", sa Adam när jag gick förbi honom.
Jag dissade honom och började småspringa. Men han tog tag i min handled och drog till. Aj.
"Adam ..", sa jag och log ett fejk leende.
Han kollade mig i ögonen. Jag kunde se att han kände medlidande.
"Jag är ledsen.. " , viskade han.
" Vet du vad ? Jag bryr mig inte längre. Gå och lev ditt liv , jag klarar utmärkt själv.", sa jag och vände mig om och gick innan han hann stoppa mig.
Jag öppnade mitt skåp och tog mina saker. Tur att jag inte hade några lektioner med Adam.

EFTER SKOLAN :


Jag tog på mig min jacka och slängde väskan över axlen och gick sakta genom korridorerna. Jag var hur trött som helst. Och jag var hungrig. Jag gick och tittade ner i marken , så jag märkte inte att jag gick rätt in i Adam.
"Oj , förlåt ", sa jag tyst och fortsatte gå.
Hade ingen lust att vara arg. Jag trodde att Adam skulle ta tag i mig och försöka prata med mig men han bara gick iväg. Som om jag inte existera. Jag suckade och slängde upp dörrarna ut. Jag satte i mina hörlurar och började lyssna på Moments av One Direction. Underbar låt. Fick mig att glömma mina problem en liten stund.
Jag låste upp dörren och slängde av mig jacka skor och min väska. Jag gick direkt in i köket och till skåpet där Mamma hade sin sprit. Mamma skulle komma hem sent idag så jag kunde göra vad jag ville. Jag tog fram en flaska 'Jack Daniels' , jag tog fram ett glas och fyllde det. Jag tog stora klunkar och ångrade mig efteråt. Det brände som fan i halsen och jag började hosta som en galning. Men jag fortsatte ändå dricka de. Jag drack tills jag inte kunde stå upprätt. Och då knackade på dörren. Jag gick sakta ut från köket och mot hallen.
"Kom in!", ropade jag.
Adam öppnade dörren och stirrade på mig. Jag stod och vinglade fram och tillbaks. Plötsligt blev allt svart och det sista jag hörde va Adam som skrek mitt namn.

_____________________________________________


Såg att det var flera läsare så jag la in en :) Om ni vill ha en shoutout eller vill fråga nåt , bara kommentera!

Ett speciellt inlägg till en novellblogg om One Direction !
http://onedirectionfantasi.blogg.se/
gå och läs!
Hon har en jättebra novell just nu !




Det är One Direction om ni inte visste det redan :)

Det kommer nya delar, jag är bara sjukt trött just nu :)

Jag vinglade tillbaks till mitt rum och läste dörren. Sen kollapsade jag på sängen.

Will tog min hand och drog ut mig ur hans hus. Han började springa så jag sprang efter. Jag kunde se hur Will log. Och det fick mitt hjärta att dunka lite extra hårt. Han stannade vid parken och satte sig på en bänk. Jag gick sakta mot bänken och satte mig.  Hans bruna hår var lite smårufsigt . Precis så jag älskade de. Hans gröna ögon stirrade rakt in i mina. Will satte sig närmare mig. Han försökte att inte le , det såg jag. Vad tänkte han göra nu då ? Will ställde sig sakta upp och jag gjorde densamma. Han lyfte upp mig i sina armar och började gå mot ankdammen. Nej. Nej. NEJ!
"Will , nej!", skrek jag.
"Lugn , jag är med dig", viskade han i mitt öra.
Han tog av sig skorna och började gå i.
"Du måste skoja." , sa jag.
Han visste att jag va rädd för ankor. Och att jag hatade kallt vatten.
Månen lyste upp dammen och gav den ett vackert ljus på ytan. Det var inte så kallt ute , även fast det var höst.
Vattnet var uppe vid knäna på Will. Eftersom han var längre än mig. Skulle det vara typ vid låren på mig. Jag trodde att han skulle sätta ner mig försiktigt. Men nej. Inte den galna moroten Will. Han kastade ut mig i det kalla vattnet och jag skrek . Jag väckte säkert dom som bodde i närheten. Will simmade ut efter mig och drog in mig till det grunda.
"Will!", skrek jag och slog honom lätt på armen.
Han bara skrattade sitt gulliga skratt.
Ni kanske undrar varför jag kallar honom morot ? Han har en konstig kärlek för morötter. Det är därför. Och det förklarar varför han hade på sig en tröja med en morot på.
"Nej! jag blötte ner min tröja!", skrek Will.
Jag började skratta åt hans konstighet. Han var väldigt speciell.
Innan jag träffade honom var jag som en helt vanlig tjej. Jag var med kompisar , shoppade , kollade in killar. Ja , ni vet. När Will kom in i mitt liv förändrades allt , jag hade gjort så många galna saker med honom och jag ångrar inget. Jag älskar honom.
Jag sprang upp ur dammen med Will efter mig. Nu blev det kallt. Jag började hacka tänder och skaka. Will la sina armar om mig och kramade mig så hårt att jag nästan tappade andan.
"Will. Släpp" , fick jag fram.
Han släppte mig och såg in i mina ögon. Han log. Det var ett sött leende. Det fick mitt hjärta att hoppa över ett slag.
"I love you", sa han med en brittisk accent.
"I love you , you crazy carrot!", sa jag med en likadan accent.
Han kysste mig. Våra läppar rörde sig som två magneter.
Jag älskar denna pajken. Med hela mitt hjärta.

______________________________________

There it is! Jag är faktiskt inte så nöjd med den. Den kanske blev lite rörig.
Säg vad ni tycker !

Tidigare :


Sen gick hon. Tack och lov. Jag kollade runt i rummet. Jag saknade redan Macy. Underbara Macy. Jag hoppas hon kommer imorgon igen. Sen tog det inte långt tid innan jag somnade.

____________________________________________________



När jag öppnade ögonen igen såg jag att min mamma stod i dörröppningen.
"Mamma !", sa jag , min röst var kraxig.
Hon gick leende mot sängen och satte sig längst ner. Det kändes tryggt att han henne här. Det lät kanske mesigt men alla borde erkänna att de älskade sin mamma. Alla älskar sin mamma.
"Sköterskan sa att du kunde komma hem nu, så jag tog med mig lite kläder, om du vill byta om", sa mamma med en mjuk röst.
Jag nickade och hon gav mig kläderna. Jag gick in i toan  och bytte om. Hon hade tagit ett par jeans och en röd längärmad tröja. Jag vek upp ärmarna och gick ut. Det gjorde lite ont att böja sig ner när jag skulle ta på mig mina skor men, annars va de okej. När jag kom hem gick jag in på mitt rum , sen gick jag rakt till fönstret och såg att Macys var öppet.
"Macy!" ropade jag.
Inget svar.
"Macy!", ropade jag lite högre.
"Tyler ?!", hörde jag Macy ropa förvånat.
Hon bokstavligen hängde ut ifrån sitt fönster. Hon verkade så glad att se mig. Jag kände fjärilar i magen när jag såg hennes leende.
"Kan jag kommar över ?" , frågade hon.
"Jajemen , det är bara att klampa in", sa  jag och blinkade till henne.
Hon fnittrade och sen försvann hon in i sitt rum. Jag stängde mitt fönster och satte mig på sängen och väntade på Macy.


_______________________________________



Kort del , jag vet! Jag ska skärpa mig :)

Märkte precis att kategorier och sånt är längst ner på hela sidan! Ska försöka fixa det så snabbt som möjligt ! :)

"Mår du bra nu ?".
Nej , jag är gravid , jag har misshandlat mig själv och gråtit tills jag somnat.
"Ja , jag mår bättre nu " , sa jag istället och log.
Adam kramade mig. Tack Adam , nu kan jag ju inte berätta för dig. Det skulle ju förstöra allt.