I miss you ♥ Del 17

Tack för hjälpen Jennie och Ilse! <3


TIDIGARE:


Vi satte oss i ett väntrum och väntade på våran tur
.

__________________________________

"Britney?", sa en sköterska och kollade runt på alla i rummet.
Jag och Adam reste oss upp, sköterskan log mot oss och visade oss till rummet. Det fanns en säng, en data och lite andra saker.
"Hej , Britney", sa doktorn och skakade hand med mig.
Han skakade även hand med Adam.
"Då kan du lägga dig ner här Britney", sa doktorn.
Jag gav Adam min jacka och la mig sedan på den lilla sängen. Doktorn drog upp min tröja. Jag blev kall inombords när jag såg blåmärkena. Doktorn tryckte lite på min mage. Det gjorde ont på grund av blåmärkena. Jag var glad att han inte fråga varför jag hade blåmärken på magen.
"Det kommer kommer bli lite kallt på magen nu", sa doktorn och sprutade på nån egenomskinlig salva sak. Han tog upp nån apparat och tryckte den mot min mage. Vi kunde höra barnets hjärtslag. Adam tog tag i min hand och krama den löst. Jag tittade på honom. Hans blonda hår var lite rufsigt och han hade tårar i ögonen. Han såg så lycklig ut.
"Så, ska vi kolla könet?", frågade doktorn och log stort mot oss.
Både Adam och jag nickade. Han rörde lite på apparaten på min mage och en bild av bebisen kom upp på datan. Nu fick även jag tårar i ögonen.
"Det är en pojke", sa doktorn och log åt oss.
Min lilla pojke , min älskade lilla pojke. Adam kysste min hand.
"Han är så söt", sa jag.
Doktorn skrattade och Adam nickade.
"Vill ni ha bilder på honom?", frågade doktorn.
"Självklart!", utbrast Adam.
Jag fick gå och tvätta av den konstiga salvan och sedan fick vi bilder på våran pojke. När vi hade kommit ut ur sjukhuset kysste mig Adam hundratals gånger.
"Jag kan inte tro det, våran lilla pojke!", sa han imellan kyssarna.
"Jag vet!"
Vi kramades en liten stund och sedan gick vi mot hans hus för att visa bilderna till hans föräldrar.
Jag tänkte smsa mamma och säga att vi hade bilder. Hon kanske skulle acceptera det och låta mig komma hem nån gång.
_________________________________

Bestämde mig för den lyckliga delen ;D

Snälla!

Snälla, Snälla, Snälla! Jag ber er! Jag måste ha er hjälp annars kommer jag säkert skjuta mig själv i huvudet snart!
Välj 1 eller 2. 1 = Inte sorglig 2= Sorglig
Snälla jag ber om er hjälp! Jag kan inte fortsätta annars :( <3

Hjälp!

Jag har två ideer till Del 17 av I Miss You och jag vet inte vilken jag ska ta !
1 eller 2 ?

I miss you ♥ Del 16

TIDIGARE :


"Vi måste besöka en läkare"
"Ja, jag vet.."
"Imon?"
"Mh"
Jag flyttade mig närmare Adam och försökte somna medans jag lyssnade på hans hjärtslag.
_________________________________________________________________________
Jag vaknade av att Adam kysste mig mjukt på pannan. Jag öppnade sakta ögonen. Adam hade rufsigt hår och det så ut som han precis vaknat. Jag log mot honom och blundade igen.
"Britney"
Hans röst var sådär underbar som alla killars röster på morgonen.
"Mh?"
"Vakna"
"Jag är vaken"
"Kom nu dååå"
Adam reste sig upp och drog i min arm.
"Jajaja"
Jag reste mig sakta upp.
"Vad vill du ha till frukost ?"
"Ägg"
Jag satte mig på bänken och såg på medans när Adam lagade frukost. Han lagade god mat. Han skulle bli en perfekt pappa. Jag log åt tanken att ett litet barn skulle springa runt medans Adam lagade mat åt barnet.
"Jag ska ringa sjukhuset , ät så länge", sa Adam och gav mig en tallrik med ägg.
Jag hoppade av bänken och satte mig vid bordet och började äta. Efter en liten stund kom Adam tillbaks.
"Jag har fixat en tid", sa han och satte sig jämte mig.
"När?"
"Om en timma", sa han och log.
Jag reste mig och la tallriken i diskmaskinen.
"Jag ska bara duscha innan vi går", sa jag och försvann in i badrummet.
Jag låste dörren till badrummet. Sedan drog jag av mig min tröja. Jag kollade på min tjocka mage. Den buktade ut rätt mycket nu. Jag smekte magen med handen. Tänk om jag hade skadat barnet? Jag fick en klump i halsen när jag tänkte på det. Jag ignorerade tanken och ställde mig i duschen. Det var skönt att stå där under det varma vattnet. Det kändes som jag inte duschat på evigheter.
När jag var klar tog jag en handduk och vira den runt mig. Sen tog jag alla mina kläder och gick ut. Jag gick till Adams rum och bytte om till mjukisbyxor och en stor tshirt. Sen gick jag ut till Adam som stod i köket.
"Ska vi gå?"
"Japp"
Adam bodde nära sjukhuset så vi behövde inte skjuts dit. Vi gick hand i hand till sjukhuset. Jag kände hur jag blev mer och mer nervös när vi gick in i sjukhuset. Jag kramade Adams hand hårt. Han kramade mjukt tillbaks. Vi gick till den avdelningen som man gjorde sånt här med barn. Jag visste inte vad avdelningen hette , men det gjorde Adam. Vi satte oss i ett väntrum och väntade på våran tur.
________________________________________

Ny novell!

Ny novell på gång! Ni får en smakbit snart :)

I miss you ♥ Del 15

TIDIGARE:



Vi gick nerför trappan och till hallen snabbt. Vi tog på oss ytterkläderna och precis innan jag stängde dörren ropade jag till mamma att vi gick till Adam. Svaret blev ett högt brak innifrån huset. Adam och jag gick hand i hand till hans hus.



_______________________________________________________________


Klockan var 9 på kvällen. Jag och Adam satt och åt mat i hans kök. Hans föräldrar hade lagat spagetti och köttfärsås till oss. Adam hade berättat för sin mamma vad som hade hänt och Adams mamma hade försökt att trösta mig. Hon var verkligen snäll. Jag märkte att satt och stirra på mig.
"Vad?"
"Jag undrar hur den kommer se ut"
"Den?!"
"Men alltså .. vi vet ju inte vilket kön än"
Adam skrattade lite. Jag fick fjärilar i magen. Jag log mot honom. Plötsligt började min mobil ringa , jag gick till min jacka och tog upp min mobil. Det var mamma. Jag försökte svälja ner klumpen i halsen. Jag tryckte med en skakig hand på svara.
"Hallå?"
"Kan du inte göra abort?"
"Va? Nej det är försent.."
"Britney, ni kan inte ha kvar det, ni får adoptera bort den. Ni har inget val."
"Du kan inte bestämma mamma."
"Britney tro mig, den kommer bli hemsk."
Jag kände hur ilskan växte inom mig.
"Mamma, håll käften."
"Kom hem Britney, sås ska vi prata om det"
"Nej , fan heller"
"Britney -"
"NEJ!"
Med skakiga händer klickade jag mamma. Jag kände hur tårarna rann. Hur kan mamma säga så om barnet? Hur fan kan hon veta hur barnet kommer bli ?
Adam skyndade sig fram till mig och höll om mig.
"Det är okej ", viskade han och smekte mitt hår.
Adam förde mig till hans sovrum och vi la oss. Han höll hade en skyddande arm runt min midja.
"Du , Britney", viskade han.
"Mh?"
"Vi måste besöka en läkare"
"Ja, jag vet.."
"Imon?"
"Mh"
Jag flyttade mig närmare Adam och försökte somna medans jag lyssnade på hans hjärtslag.
______________________________________