allaboutnovels

Han rullade runt så han låg över mig. Han kysste mig flera gånger.

Vi låg där tillsammans i gräset tills solen började gå ner.

_______________________________________

Mina sår hade blivit rosa ärr och skulle snart försvinna. Jag hade inte mörka ringar under ögonen och jag behövde inte försöka vara någon jag inte var längre. Life's good.

Tyler och jag var fortfarande tillsammans. Jag älska verkligen honom. Han är så speciell. Ibland lagar han mat till mig , han läser för mig och han brukar tillochmed följa med och shoppa. Tyler är en väldiigt speciell kille. Han hade gett mig ett halsband. Det är ett litet kors på. Det står ingraverat på framsidan : Faith. Och på baksidan står det Tyler. För den är ju från honom. Vi var alltid i skolan också. Han är som en bästa vän och pojkvän.

Och Nate. Nate. Namnet gav mig fortfarande rysningar. Men jag var glad att han hade ändrats. Vi hade polisanmält honom förut. Och efter den dagen var han som en helt annan person. Han klarar fortfarande inte av att se mig i ögonen. Men det är ju inte så att han är en dåliog person. Han är en mycket bättre person nu. Han har sagt förlåt till mig och allt sånt. Så de var okej nu.

"Vad tänker du på ?", frågade Tyler och kysste min panna mjukt.

"Nja .. inget speciellt", sa jag och log.

"Jag vet att du tänker på min smexiga mage", sa han och drog upp sin tröja.

Det var absolut inga fel på den magen. Flawless

"Nej", sa jag och slog honom lätt på armen.

Han kysste mig kinden. Sedan la han armarna om mig och flyttade mig närmare.

"Iallafall.. Godnatt", sa han och slängde hans täcke över oss båda.

"Godnatt", viskade jag och gav honom en mjuk kyss på läpparna.

"Vet du vad ?", viskade Tyler.

"Hm.. ne", viskade jag trött.

"Jag älskar dig", viskade han nära mitt öra.

"Jag älskar dig med", sa jag och fnittrade.

Han kysste mig en sista gång på pannan innan vi båda somnade. Tillsammans.

_______________________

Dåligt slut. Förlåt mig <3

När vi tillslut slutade kyssas var båda andfådda. Han la sig jämte mig igen och jag la mitt huvud på hans bröstkorg. Jag lyssnade på hans hjärtslag.

___________________________________________

Det var dags att berätta för min mamma. Jag hade väntat för länge med det. Jag skulle berättat tidigare. Det kändes nästan som jag svettades. Mamma skulle komma hem vilken sekund som helst. Det var bra att Adams föräldrar hade tagit det rätt bra. Vi båda var oroliga över mammas reaktion.

Jag nickade bara och hörde hur dörren öppnades. Jag stelnade till och nu svettades jag verkligen. Adam höll min hand under bordet. Han visste att jag inte gillade det här.

Jag visste inte hur jag skulle säga det. Jag kom in på nån bra mening i huvudet. Så jag använde den enklaste.

Först undvek jag ögonkontakt. Efter att hon inte svarade kollade jag på henne. Hon stirrade uttryckslöst på oss.

Adam tvekade först , kollade på mig.

Jag kände hur han släppte taget om min hand och sedan försvann han upp på mitt rum.

Jag kände hur tårarna började rinna nerför mina kinder.

Jag grät och skakade.

Hon slog till mig hårt på kinden. Jag höll handen för min kind. Sedan sprang jag uppför trappan. När jag öppnade dörren gick jag rakt in i Adams famn. Han kramade mig och kysste mig på pannan.

Jag kollade upp på hans ansikte och såg hur en tår rann sakta nerför hans kind. Jag kramade honom ännu hårdare. Det var inte rättvist mot honom. Han borde inte behöva gå igenom detta .

Han lyfte upp mitt huvud så han kunde se mina ögon.

Jag kysste honom och kramade honom.

Vi gick nerför trappan och till hallen snabbt. Vi tog på oss ytterkläderna och precis innan jag stängde dörren ropade jag till mamma att vi gick till Adam. Svaret blev ett högt brak innifrån huset. Adam och jag gick hand i hand till hans hus.

______________________________

Det var ju längesen! Här har ni en ny del <3

-

Jag sprang iväg, utan att ens veta vart jag var påväg. Något hade hänt med mig. Men vad? Jag tvärstannade. Gud vilken idiot jag är. Jag hade bara rusat iväg helt plötsligt, och struntat i min syster.

Men jag vände inte tillbaka. Jag var hungrig och började leta efter blåbär. Jag hittade ett par, men de verkade dåliga.

Det prasslade i en buske bakom mig och jag snodde snabbt runt. Jag smög mig emot busken och ryckte till när jag såg räven som satt fast i en gren. Den hade börjat gnaga av sig benet och blödde. Jag formligen slängde mig på den, och började äta på den. Räven ylade av smärta.

Stackarn.

'

'

Cazzie skulle komma tillbaka. Eller? Jag visste inte.  Jag bara gick fram och tillbaka och bet på naglarna. Det var något jag alltid gjort när jag var orolig. Jag kastade en snabb blick på klockan. 3:00.

Jag rusade fram till garderoben i hallen och rotade fram en ficklampa. Den blev nog bra. Jag tog min skinnjacka och sprang iväg samma håll min syster sprungit. Jag visste inte hur långt borta hon var, men hon var nog i skogen iallafall.

Lyset från ficklampan tog stor plats och jag såg väldigt bra. Mitt bruna hår satt upp i en hästsvans och den dinglade fram och tillbaka där jag sprang. Oh crap! tänkte jag och kom ihåg min egen häst. Jag måste upp tidigt imorgon och ta in henne. Jag sprang ännu snabbare tills ficklampans lyse träffade något väldigt vidrigt. Min syster som åt på något. Hon vände sig om och de var blod runt hennes mun och ögonvitorna var illröda. Jag tappade andan och bara stirrade. Vad har hänt egentligen..?

"Cazzie, vad håller du på med?" flämtade jag skräckslaget och såg vad de var för något hon åt på. En räv. Hon drack en rävs blod.

"Vad i.. ?! Tänk så har den rabies eller något!? Förresten, vad är du för något egentligen?" viskade jag. Hon såg sorgset på mig.

"En .." det såg ut som de gjorde ont och säga det. "..vampyr.." Cazzie knep ihop ögonen.

"Va.." fick jag fram, men hon reste sig och började gå iväg. "Cazzie, vänta!" ropade jag när hon var flera meter bort. Men hon var borta. Igen.

Jag satte mig på första sten jag hittade. Oh shit.