I miss you ♥ Del 14
TIDIGARE :
När vi tillslut slutade kyssas var båda andfådda. Han la sig jämte mig igen och jag la mitt huvud på hans bröstkorg. Jag lyssnade på hans hjärtslag.
"Jag älskar dig", viskade jag.
"Jag älskar dig."
___________________________________________
Det var dags att berätta för min mamma. Jag hade väntat för länge med det. Jag skulle berättat tidigare. Det kändes nästan som jag svettades. Mamma skulle komma hem vilken sekund som helst. Det var bra att Adams föräldrar hade tagit det rätt bra. Vi båda var oroliga över mammas reaktion.
"Det kommer gå bra", sa Adam och kysste mig på kinden.
Jag nickade bara och hörde hur dörren öppnades. Jag stelnade till och nu svettades jag verkligen. Adam höll min hand under bordet. Han visste att jag inte gillade det här.
"Hej", sa mamma och lät lite förvånad.
"Vi behöver p-prata med dig", sa jag .
"Oookej", sa mamma och satte sig mitt emot oss.
"Jo .. öh"
Jag visste inte hur jag skulle säga det. Jag kom in på nån bra mening i huvudet. Så jag använde den enklaste.
"Jag är gravid"
Först undvek jag ögonkontakt. Efter att hon inte svarade kollade jag på henne. Hon stirrade uttryckslöst på oss.
"Adam. Ut", sa hon argt.
Adam tvekade först , kollade på mig.
"UT NU!", skrek hon.
Jag kände hur han släppte taget om min hand och sedan försvann han upp på mitt rum.
"Varför ? Britney, jag trodde jag hade varnat dig!"
"Det hade du", sa jag tyst.
"FÖRKLARA DÅ FÖR MIG VARFÖR DU GJORDE DE!"
"Jag vet inte, det var inte meningen", sa jag tyst, stirrade ner i bordet.
"Britney, du är en sån skam", sa hon tyst men argt.
"Jag vill inte se dig.. UT", skrek hon.
Jag kände hur tårarna började rinna nerför mina kinder.
"Men mamma, jag behöver dig.."
"TYST! Ut härifrån NU!"
Jag grät och skakade.
"Mamma", bad jag.
Hon slog till mig hårt på kinden. Jag höll handen för min kind. Sedan sprang jag uppför trappan. När jag öppnade dörren gick jag rakt in i Adams famn. Han kramade mig och kysste mig på pannan.
"Det är okej , jag är här för dig.. för alltid"
Jag kollade upp på hans ansikte och såg hur en tår rann sakta nerför hans kind. Jag kramade honom ännu hårdare. Det var inte rättvist mot honom. Han borde inte behöva gå igenom detta .
"Jag är ledsen, Adam"
"För vad ?"
"För att du måste gå igenom det här nu"
"Jag vet att jag gör det rätta"
Han lyfte upp mitt huvud så han kunde se mina ögon.
"Jag älskar dig, kom ihåg det."
Jag kysste honom och kramade honom.
Vi gick nerför trappan och till hallen snabbt. Vi tog på oss ytterkläderna och precis innan jag stängde dörren ropade jag till mamma att vi gick till Adam. Svaret blev ett högt brak innifrån huset. Adam och jag gick hand i hand till hans hus.
______________________________
Det var ju längesen! Här har ni en ny del <3
Kommentarer
Trackback