tidigare :
Jag ropade efter henne, men hon vägrade svara, eller vända sig om.
Hon var borta.
-
Cazzies perspektiv :
Jag sprang iväg, utan att ens veta vart jag var påväg. Något hade hänt med mig. Men vad? Jag tvärstannade. Gud vilken idiot jag är. Jag hade bara rusat iväg helt plötsligt, och struntat i min syster.
Men jag vände inte tillbaka. Jag var hungrig och började leta efter blåbär. Jag hittade ett par, men de verkade dåliga.
Det prasslade i en buske bakom mig och jag snodde snabbt runt. Jag smög mig emot busken och ryckte till när jag såg räven som satt fast i en gren. Den hade börjat gnaga av sig benet och blödde. Jag formligen slängde mig på den, och började äta på den. Räven ylade av smärta.
Stackarn.
'
'
Annies perspektiv :
Cazzie skulle komma tillbaka. Eller? Jag visste inte. Jag bara gick fram och tillbaka och bet på naglarna. Det var något jag alltid gjort när jag var orolig. Jag kastade en snabb blick på klockan. 3:00.
Jag rusade fram till garderoben i hallen och rotade fram en ficklampa. Den blev nog bra. Jag tog min skinnjacka och sprang iväg samma håll min syster sprungit. Jag visste inte hur långt borta hon var, men hon var nog i skogen iallafall.
Lyset från ficklampan tog stor plats och jag såg väldigt bra. Mitt bruna hår satt upp i en hästsvans och den dinglade fram och tillbaka där jag sprang. Oh crap! tänkte jag och kom ihåg min egen häst. Jag måste upp tidigt imorgon och ta in henne. Jag sprang ännu snabbare tills ficklampans lyse träffade något väldigt vidrigt. Min syster som åt på något. Hon vände sig om och de var blod runt hennes mun och ögonvitorna var illröda. Jag tappade andan och bara stirrade. Vad har hänt egentligen..?
"Cazzie, vad håller du på med?" flämtade jag skräckslaget och såg vad de var för något hon åt på. En räv. Hon drack en rävs blod.
"Vad i.. ?! Tänk så har den rabies eller något!? Förresten, vad är du för något egentligen?" viskade jag. Hon såg sorgset på mig.
"En .." det såg ut som de gjorde ont och säga det. "..vampyr.." Cazzie knep ihop ögonen.
"Va.." fick jag fram, men hon reste sig och började gå iväg. "Cazzie, vänta!" ropade jag när hon var flera meter bort. Men hon var borta. Igen.
Jag satte mig på första sten jag hittade. Oh shit.
'
'
'
inte den bästa, och vet inte ens om någon gillar denna .. men ja..
Tidigare :
"Vart är du?!" frågade Annie hysteriskt. "Klockan är för fan halv tre!?"
"Okej, jag kommer. Finns det mat?"
"Är du helt störd!?"
"Vadå? Jag är hungrig?"
"Åh.. Idiot.."
'
'
Jag började gå upp för trappan och öppnade dörren. Min lillasyster stod och stirrade ilsket på mig.
"Vetu vilken jävla panik jag har haft eller?!" skrek hon. "Jag trodde du skulle komma senare, så jag gick och la mig. När jag vaknade, fanns du där då!? NEJ. Vart i helvete har du varit?!"
Jag såg förvånat på henne. Sedan gick jag förbi henne utan ett ord, och klappade henne mjukt på huvudet.
"Gullig är du." sa jag, och kände att hennes ilska blev till frustation. Annie granskade mig väldigt väl.
"Är du hög?" frågade hon. "Har du blivit pundare eller?" Jag vände mig om och såg henne i ögonen. Sedan skakade jag på huvudet och öppnade kylskåpet.
"Nej, vet du vad? Jag klarar inte det här nu. Godnatt." fräste hon. Hon vände sig och gick. Men slog i sig i en vass kant. Kanten rispade upp hennes smalben och hon ramlade.
"Fy satan!" flämtade hon. Blodlukten slog nästan omkull mig och jag vred snabbt huvudet mot henne. Jag gick sakta emot henne och knäböjde framför henne. Annie stirrade på mig medans jag rörde vid blodet och började smeta det på fingrarna. Hon ställde sig upp och rusade upp för trappan. Hon vände sig inte en gång. Jag stirrade på mina fingrar och luktade på blodet. Till min stora förvåning, luktade det riktigt gott, och jag smakade på det. Mitt tandkött började brännas, och jag såg mig i spegeln som stod bakom mig. Ögonen var röda och det växte fram två långa och spetsiga hörntänder där de brände. Vadfan?
'
'
Annies perspektiv :
Vad fan var det med henne nu då? Helt sjuk. Hon har aldrig vart sån.. Det är säkert Julias, Eddies och Adrians fel. Jävla bitches.. Jag hatar dem.
Jag sprang in på toan och blötte ner en handduk och tvättade såret. Varför hade Cazzie hållt på med mitt blod sådär? Usch..
Jag smög ner, och fick se Cazzie vid köksbordet. Hon grät. Det var första gången sen pappa dog.
"Cazz?" frågade jag försiktigt. Hon ryckte till.
"Försvinn. Nu." svarade hon. Jag gick fram till henne, men Cazzie knuffade undan mig. Jag ramlade ner på golvet.
"Vad fan är det med dig?!" skrek jag. Hon vände sig om och jag såg hennes ögon. De blev illröda och två stora huggtänder växte fram.
"Detta är vad som hänt med mig, och jag kommer bara skada dig, din idiot! STICK!" skrek hon högt och rusade ut genom dörren. Jag ropade efter henne, men hon vägrade svara, eller vända sig om.
Hon var borta.
'
'
_____________________________________________________________________________________________
-
Kanske inte den bästa delen, men ska försöka bli bättre. Och använder lite hårda ord, som ni förstår.. och ja.. ni som är känsliga kan ju försöka bortse det.. hoho, förlåt iallafall. :)
'
peace out.♣
tidigare : Jag såg tre skuggor bakom mig, och gav till ett ljud. Jag sprang av rädsla. Jag minns inte att jag någonsin varit så rädd som nu.
'
'
Jag snubblade över en rot som stack upp. Min fot vreds på ett obehagligt sätt och jag skrek högt. De tre skuggorna kom närmare och jag tog upp en gren och började slå omkring mig.
”Cazzie, ta det lugnt!” hördes min bästis röst.
”Julia?” Jag slutade slå med pinnen. Julias ansikte kom närmare och hon log åt mig. Smärtan i foten var värre än att få ett städ över sig. Adrian tog tag i min arm och drog upp mig, men jag föll genast ihop. ”Aj.. ajajaj..” kved jag. Plötsligt tog två händer tag i mina axlar och slängde upp mig i ett träd. Jag tappade andan och hörde mina tre vänner skrika högt. En handled trycktes in i munnen på mig och järnsmaken slog emot mig och jag försökte sparka mig loss. Jag såg i ögonvrån att jag var riktigt högt upp i trädet. En känsla spred sig i min kropp, och fick mig att sluta sparka. Min fot kunde lika gärna kapas av. Känslan slog bort smärtan, domnade bort den. Jag var nästan längst upp i trädet, när jag kände de två händerna ta tag i min nacke och vred om. Det knakade högt och det blev svart.
'
Jag vaknade. Jag mindes ingenting förrän jag såg trädet. Jag hade fallit från toppen och klarat mig! Jag ställde mig upp och mindes smärtan jag hade haft. Jag förberedde mig för att de skulle svida som helvete. Det gjorde det inte. Smärtan var helt borta. Jag tog upp mobilen ur fickan och kollade klockan. Den var halv tre på natten. Jag tittade upp. Varför i helvete är det så ljust ute då? Jag hade en riktig huvudvärk. Mobilen ringde och jag hoppade till. Signalen var riktigt hög. Jag sänkte och svarade.
'
"Vart är du?!" frågade Annie hysteriskt. "Klockan är för fan halv tre!?"
"Okej, jag kommer. Finns det mat?"
"Är du helt störd!?"
"Vadå? Jag är hungrig?"
"Åh.. Idiot.."
'
'
'
förlåt att det tagit i princip tusen år!
Okej, jag tar första delen, men har ändrat den lite grann. :)
Inledning.
Hej, jag är Cazandra Zoey Erin Gabrielle Forbes. Jag är sjutton år.
Min syster heter Annie Nicole Kimberly Forbes och är femton år. Hon är som min bästa vän, för hon stöttar mig genom allt. Allting verkar helt normalt med mig, som om jag vore en helt vanlig normal sjuttonåring. Men de är jag inte. Jag har en stor hemlighet.
Jag är vampyr.
Innan jag blev vampyr :
Adrian drog mig närmare honom. Hans ansikte kom närmare och han kysste mig. Rök- och spritlukten gjorde mig dåsig och illamående. Jag drog mig ur hans grepp och sneglade på honom. Han drog mig in i ännu ett järngrepp och kysste mig ännu än gång. Julia vinglade fram till oss och flinade åt mig. Jag såg i hennes ögon att de var mer smärta än glädje i ögonen. ”Jag måste hem..” sa jag och reste mig upp och kände spyan komma upp i halsen. Jag slängde mig ner på marken och spydde. Adrian kom och höll mitt hår, så min syster inte skulle märka något när jag kom hem. När jag vände mig och satte mig en bit bort från spyan såg jag Adrians ögon. Han öppnade munnen för att säga något, men stängde den. Men sedan öppnades den och han började prata. ”Hur mår du?” frågade han osäkert. Jag ryckte på axlarna. ”Har mått illa hela dagen.” sa jag enkelt och försökte resa mig upp, utan framgång. Adrian gick fram och drog upp mig och kysste mig innan jag gick. Jag kände Adrians ögon såg på min ryggtavla. Jag tittade bakåt och ville nästan stanna kvar. Jag började springa mot skogen så jag inte hann ändra mig och springa tillbaka. Jag hörde Julias skratt och insåg att hon råkat springa rätt in i Adrian med Eddie efter sig. Jag gick in i skogen och stoppade in ett tuggummi i munnen. Jag gick saktare än vad jag brukade. Efter ett par steg knäcktes en gren och jag slutade tugga och stannade. Jag såg mig omkring, men det var ingen annan än jag i skogen. ”Hallå?” ropade jag. Ännu mer grenar knäcktes och en iskall kåre kröp längs med min ryggrad. Tillslut började jag gå igen, även hur rädd jag än var.
Jag såg tre skuggor bakom mig, och gav till ett ljud. Jag sprang av rädsla. Jag minns inte att jag någonsin varit så rädd som nu.