Sorry
FÖRLÅT ! Ska se om jag hinner skriva nåt ikväll <3 TACK FÖR ATT NI FORTFARANDE TITTAR IN <3
I miss you ♥ Del 13
TIDIGARE :
Jag lutade mig mot henne och kysste henne mjukt på läpparna. Jag la mina armar runt hennes midja och tryckte henne närmare mig. Det kändes då bra att kunna hålla om henne igen.
____________________________________________________
Britneys perspektiv :
Jag fick tårar i ögonen. Jag kände mig så lycklig. Men jag hade också lite skuldkänslor. Men jag orkade inte bry mig så mycket om dom. Just nu ville jag bara vara här med Adam.
"Jag älskar dig" , viskade jag
"Jag älskar dig med"
Vi kysstes igen. Vi la oss ner i min säng. Jag hade mitt huvud på hans bröstkorg och han drog försiktigt handen genom mitt hår. Jag kände mig inte tom längre. När Adam var med mig var jag lycklig.
"Tror du vi kommer klara det ?"
Jag kollade upp mot Adams ansikte. Jag gillar att han säger 'vi' och inte 'du' eller 'jag'.
"Jag tror det kommer bli svårt. Men vi klara detta", sa jag.
Han kysste mig lätt på pannan och log emot mig.
"Du måste sluta att dricka och röka", sa han.
Han lät allvarlig. Jag svalde nervöst.
"Jag ska." sa jag tyst.
"Barnet kanske redan är skadat ...", sa han.
Jag kände mig som ett monster.
"Oroa dig inte, jag ska hjälpa dig att sluta"
Jag log mot honom igen och han kysste mig igen.
"Har du sagt till din mamma?", frågade han.
"Nej.."
"Varför inte?", han lät lite förvånad.
Jag fick en klump i halsen när jag tänkte på mamma.
"Hon skulle inte bli så glad..", sa jag tyst.
Adam kramade mig.
"Har du sagt något till dina föräldrar ?", frågade jag.
"Nej", sa han.
Vi såg varandra i ögonen , sen började vi fnissa åt ingenting. Jag kysste honom igen och igen och igen.
Han rullade runt så att han var ovanpå mig. Han höll upp kropp med hans armar för att inte lägga så mycket vikt på min mage. Vi kysstes ännu mer. Varenda kyss var som varm stöt genom hela kroppen. Jag kunde inte få nog av hans underbara kyssar. Jag la mina händer runt hans nacke och tryckte honom närmare mig.
När vi tillslut slutade kyssas var båda andfådda. Han la sig jämte mig igen och jag la mitt huvud på hans bröstkorg. Jag lyssnade på hans hjärtslag.
"Jag älskar dig", viskade jag.
"Jag älskar dig."
_________________________________________________
Tack Anonym för din kommentar :) Hehe :P
Cazzies historia ♥ - del 3
Tidigare :
"Vart är du?!" frågade Annie hysteriskt. "Klockan är för fan halv tre!?"
"Okej, jag kommer. Finns det mat?"
"Är du helt störd!?"
"Vadå? Jag är hungrig?"
"Åh.. Idiot.."
'
'
Jag började gå upp för trappan och öppnade dörren. Min lillasyster stod och stirrade ilsket på mig.
"Vetu vilken jävla panik jag har haft eller?!" skrek hon. "Jag trodde du skulle komma senare, så jag gick och la mig. När jag vaknade, fanns du där då!? NEJ. Vart i helvete har du varit?!"
Jag såg förvånat på henne. Sedan gick jag förbi henne utan ett ord, och klappade henne mjukt på huvudet.
"Gullig är du." sa jag, och kände att hennes ilska blev till frustation. Annie granskade mig väldigt väl.
"Är du hög?" frågade hon. "Har du blivit pundare eller?" Jag vände mig om och såg henne i ögonen. Sedan skakade jag på huvudet och öppnade kylskåpet.
"Nej, vet du vad? Jag klarar inte det här nu. Godnatt." fräste hon. Hon vände sig och gick. Men slog i sig i en vass kant. Kanten rispade upp hennes smalben och hon ramlade.
"Fy satan!" flämtade hon. Blodlukten slog nästan omkull mig och jag vred snabbt huvudet mot henne. Jag gick sakta emot henne och knäböjde framför henne. Annie stirrade på mig medans jag rörde vid blodet och började smeta det på fingrarna. Hon ställde sig upp och rusade upp för trappan. Hon vände sig inte en gång. Jag stirrade på mina fingrar och luktade på blodet. Till min stora förvåning, luktade det riktigt gott, och jag smakade på det. Mitt tandkött började brännas, och jag såg mig i spegeln som stod bakom mig. Ögonen var röda och det växte fram två långa och spetsiga hörntänder där de brände. Vadfan?
'
'
Annies perspektiv :
Vad fan var det med henne nu då? Helt sjuk. Hon har aldrig vart sån.. Det är säkert Julias, Eddies och Adrians fel. Jävla bitches.. Jag hatar dem.
Jag sprang in på toan och blötte ner en handduk och tvättade såret. Varför hade Cazzie hållt på med mitt blod sådär? Usch..
Jag smög ner, och fick se Cazzie vid köksbordet. Hon grät. Det var första gången sen pappa dog.
"Cazz?" frågade jag försiktigt. Hon ryckte till.
"Försvinn. Nu." svarade hon. Jag gick fram till henne, men Cazzie knuffade undan mig. Jag ramlade ner på golvet.
"Vad fan är det med dig?!" skrek jag. Hon vände sig om och jag såg hennes ögon. De blev illröda och två stora huggtänder växte fram.
"Detta är vad som hänt med mig, och jag kommer bara skada dig, din idiot! STICK!" skrek hon högt och rusade ut genom dörren. Jag ropade efter henne, men hon vägrade svara, eller vända sig om.
Hon var borta.
'
'
_____________________________________________________________________________________________
-
Kanske inte den bästa delen, men ska försöka bli bättre. Och använder lite hårda ord, som ni förstår.. och ja.. ni som är känsliga kan ju försöka bortse det.. hoho, förlåt iallafall. :)
'
peace out.♣
~ You made my life a happy one.There's no tragedy in that ~
Jag kröp ut ur de röda lilla tältet som stod mitt på stranden. Vi var i Wales. Vid nån strand han besökt nån gång. Han älskade denna platsen. Det var därför han ville hit innan han dog. Innan cancern skulle ta död på honom. Varje gång jag tänkte på det gjorde det ont. Jag fick tårar i ögonen. Men jag hade lovat att försöka låtsas som om allt var bra. Som om han var normal, inte som om han var döende.
Mannen jag älskade var döende.
Jag hörde hur han kröp mot mig och sedan satte sig jämte mig utanför tältet. Jag kollade på honom. Han hade på sig en ljusblå skjorta och bruna byxor som var uppvikta till knäna. Han ljusblå/gråa ögon såg in i mina. Hans bruna hår var lite rufsigt.
"Jag är hungrig , skulle du kunna hämta korvarna ?", sa han .
Han gav mig ett ängellikt leende.
"Självklart", sa jag och kröp in i tältet igen.
Jag tog fram ett paket med korvar , påsen med brödet , en tändare och lite papper. Jag kröp ut igen och la sakerna jämte honom. Sedan gick jag till baksidan av tältet för att hämta lite av veden jag hade skaffat igår. Jag la veden veden på askan från den gamla elden , tog lite papper och tände elden. Jag hällde på lite av ölen vi hade med oss så att det skulle brinna snabbare. Sen satte jag mig jämte honom igen. Han öppnade paketet och började grilla sin korv.
"Tack för allt", sa han efter en stund.
Jag kollade upp mot hans ansikte. Han såg ledsen ut, och rädd.
"Inga problem", sa jag.
Jag flyttade mig närmare honom . Han tittade ner mot mig och lutade sig framåt för en kyss. Jag kysste honom mjukt på läpparna. Han log mot mig. Jag fick fjärilar i magen av hans leende.
Vi satt framför elden resten av dagen. Vi pratade om minnen, om hans familj , om min familj . Vi pratade om vad som skulle hända när man dog. Han berättade allt för mig. Jag berättade allt för honom. Han sa att han älskade mina mörkgröna ögon. Jag sa att jag älskade hans blågråa. På utsidan såg det säkert ut som om jag var glad , och att det inte gjorde ont alls. Men inom mig var det som helt tvärtom. Varenda ord han sa gjorde ont. Det gjorde ont när han sa att han älskade mig. Jag kunde inte tänka på annat än att jag skulle förlora denna underbara man. Men jag visade honom inte det.
Vi gick och la oss när elden slocknat. Vi låg tättintill varandra inne i tältet. Vi låg så nära att jag kunde höra hans hjärtslag. Jag älskade ljudet av hans hjärtslag. Jag kollade in i hans ögon en sista gång innan jag somnade.
Jag vaknade av att James skakade om mig.
"Allie! ", hörde jag han säga .
Jag öppnade snabbt ögonen. Han låg fortfarande jämte mig. Han var blek och man kunde tydligt se smärtan i hans ögon. Jag började genast rota efter morfinet. Jag hittade hans lilla medecin väska. Det var svårt att öppna väskan med mina skakinga händer. Jag hade gjort det här en massa gånger , men jag var fortfarande lika rädd varje gång. Jag skruvade av locket på den lilla flaskan och lyfta upp han huvud. Han drack av morfinet. Efter en stund slappnade han av igen. Jag la försiktigt hans huvud på kudden igen. Jag var andfådd och jag skakade fortfarande. Han tog min hand och såg mig i ögonen.
"Det är okej", sa han lugnande.
Nej. Inget var okej längre.
Jag la mig ner igen. Han la sina armar omkring mig och vi båda somnade igen. Jag sov länge. Väldigt länge. När jag vaknade var solen mitt på himlen och James var inte kvar. Jag tog på mig en extra tröja och sträckte på mig. James satt säkert utanför tältet. Jag kröp ut ur tältet. James var inte där. Jag fick lite panik. Jag kollade mig omkring. Jag såg honom ingenstans. Jag började skaka igen.
"James!", ropade jag.
Jag kollade in i skogen. Sen vände jag mig om och kollade ut mot vattnet. Och där var han. Han var på väg ut i vattnet. Mitt hjärta hoppade över ett slag. Han har ju cancer , han kan inte simma! Jag sprang mot vattnet.
"James!", ropade jag.
Jag hade börjat gråta nu. Jag sprang rakt in i vattnet. Vattnet var iskallt. Men jag fortsatte bara framåt.
"James!", han stannade.
Jag tog mig så snabbt fram i vattnet som jag kunde. När jag var tillräckligt nära honom grep jag tag i hans arm och drog honom mot mig. Jag såg att han grät också.
"Vad håller du på mig ?", frågade jag.
"Jag kan inte...", sa han tyst.
"Va?"
"Jag klarar inte det här. Det kommer bara bli värre, det kommer bara göra mer och mer ont , jag vill inte att den sista tiden i mitt liv ska vara så smärtsam, jag är redo, jag har gjort allt jag alltid velat ...", han fortsatte prata och prata.
"James, nej..", sa jag tyst.
Jag kunde inte gömma mina känslor mera. Jag grät och grät och grät.
"Jag älskar dig Allie. Jag vill inte lämna dig, men jag vill göra det här.", sa han tyst.
Han grät också nu.
Allting gjorde så ont nu.
"Om du tänker dö nu , tänker jag dö nu med..", sa jag.
"Nej ! Nej ... jag vill att du ska leva , jag vill inte att ditt öde ska vara samma som mitt", sa han.
"Snälla Allie, för mig. Lev för min skull", sa han.
Jag bet mig själv i läppen hårt. Han gick mot mig ock kramade mig. Jag kramade honom hårt tillbaka.
"Säg till polisen att du var och hämtade ved och när du kom tillbaka såg du mig flytandes på vattenytan", viskade han.
"Gör det inte James"
"Allie, snälla. Låt mig göra detta." sa han
"James, jag vill inte", sa jag.
"Snälla, jag ber dig"
Jag var tyst en stund. Det kändes som en mardröm. Men det var det han ville. Jag var skyldig honom detta.
"Om det är vad du verkligen vill", sa jag tyst.
Han kysste mig. Det var en underbar sista kyss. Han släppte taget om mig och fortsatte sedan att gå ut i vattnet.
Kan ni tänka er smärtan av att se sin livs kärlek ta självmord ? Den är mycket värre än man kan tänka sig.
Han vände sig mot mig.
"Allie, jag skrev ett brev innan. Läs det för min familj på begravningen. ", ropade han.
Jag kunde inte göra annat än att nicka.
"Jag älskar dig", sa han innan han sjönk ner i vattnet.
Jag stod där i vattnet och grät. När jag såg hans kropp flyta upp till ytan, simmade jag ut och tog kroppen till land igen. Jag drog upp honom på stranden . Och sedan grät jag. Jag kunde inte sluta gråta. Jag höll hans kropp nära min.
"Jag älskar dig James", viskade jag om och om igen.
Det var nu fyra veckor sen James dog. Det var den 17 april nu. Det var James födelsedag och hans begravning.
Jag satt och grät under hela den tiden prästen pratade. När vi sedan tagit ut kistan och sänkt ner den i hans grav. Så skulle jag läsa upp hans brev för hans familj. Det var ett kort enkelt brev.
Jag ställde mig framför hans grav och tog fram den lilla lappen han hade skrivit på. Med en skakig röst läste jag upp hans brev.
"So I raise a morphine toast to you all , and if you should happen to remember it’s the anniversary of my birth , Remember you were loved by me , and that you made my life a happy one , and there’s no tragedy in that."
________________________________________________________
Det kanske inte var den bästa lilla novellen jag någonsin skrivit. Men jag var bara tvungen att skriva det. Jag fick inspiration från filmen "Third Star", ni borde verkligen titta på den. Det sista "brevet" är från filmen. ( Det kan finnas lite fel här och var med det är mitt i natten just nu, och jag är lite trött :P )
Glöm inte att kommentera och säga vad ni tycker! Det skulle göra mig så glad , och om ni gör det får ni två delar , eller mer , beror på om ni kommenterar eller inte ! :)
Cazzies historia ♥ - del 2
tidigare : Jag såg tre skuggor bakom mig, och gav till ett ljud. Jag sprang av rädsla. Jag minns inte att jag någonsin varit så rädd som nu.
'
'
Jag snubblade över en rot som stack upp. Min fot vreds på ett obehagligt sätt och jag skrek högt. De tre skuggorna kom närmare och jag tog upp en gren och började slå omkring mig.
”Cazzie, ta det lugnt!” hördes min bästis röst.
”Julia?” Jag slutade slå med pinnen. Julias ansikte kom närmare och hon log åt mig. Smärtan i foten var värre än att få ett städ över sig. Adrian tog tag i min arm och drog upp mig, men jag föll genast ihop. ”Aj.. ajajaj..” kved jag. Plötsligt tog två händer tag i mina axlar och slängde upp mig i ett träd. Jag tappade andan och hörde mina tre vänner skrika högt. En handled trycktes in i munnen på mig och järnsmaken slog emot mig och jag försökte sparka mig loss. Jag såg i ögonvrån att jag var riktigt högt upp i trädet. En känsla spred sig i min kropp, och fick mig att sluta sparka. Min fot kunde lika gärna kapas av. Känslan slog bort smärtan, domnade bort den. Jag var nästan längst upp i trädet, när jag kände de två händerna ta tag i min nacke och vred om. Det knakade högt och det blev svart.
'
Jag vaknade. Jag mindes ingenting förrän jag såg trädet. Jag hade fallit från toppen och klarat mig! Jag ställde mig upp och mindes smärtan jag hade haft. Jag förberedde mig för att de skulle svida som helvete. Det gjorde det inte. Smärtan var helt borta. Jag tog upp mobilen ur fickan och kollade klockan. Den var halv tre på natten. Jag tittade upp. Varför i helvete är det så ljust ute då? Jag hade en riktig huvudvärk. Mobilen ringde och jag hoppade till. Signalen var riktigt hög. Jag sänkte och svarade.
'
"Vart är du?!" frågade Annie hysteriskt. "Klockan är för fan halv tre!?"
"Okej, jag kommer. Finns det mat?"
"Är du helt störd!?"
"Vadå? Jag är hungrig?"
"Åh.. Idiot.."
'
'
'
förlåt att det tagit i princip tusen år!
love hurts ' del 15
TIDIGARE :
Jag blev så rädd att jag snabbt drog tillbaks mitt huvud. Tyler gjorde desamma och släppte taget om mig. Jag kände att jag blev varm om kinderna.
____________________________________________________
TYLERS PERSPEKTIV :
Vi var på Macys rum. Jag låg i hennes säng och hon låg jämte mig. Vi hade satt på musik på hennes dator. Vi låg och lyssnade på hennes spellista. Vi sa inte ett ord. Jag vände mig om så jag låg på sidan, jag såg på Macy. Macy vände sig så att hennes ansikte var vänt mot mig. Jag hörde hur min favorit låt spelades. Fade into darkness - Aviici . Det var jättefin text på den låten. Och jag älskade den. När refrängen spelades kysste jag Macy. Jag kunde inte låta bli. Det passade så bra. Och jag ville verkligen kyssa henne. Hennes läppar var mjuka och när jag kysste dom kändes det som fyrverkeri inom mig. Mitt hjärta slog extra hårt.
MACYS PERSPEKTIV :
Tyler kysste mig. Det kom helt plötsligt. Men när han läppar snuddade vid mina. Ja , det finns inga ord för känslorna jag kände. Det passade perfekt med musiken. Hehe, ett perfekt ögonblick. Jag la min hand på hans nacke. Jag ville inte att han skulle sluta kyssa mig. Efter en liten stund släppte jag taget om honom för att kunna andas. Tyler log stort. Sen hoppade han ur sängen och drog upp mig med.
"Vad gör du ?". frågade jag förvånat.
"Vi ska ut", sa han och log stort.
Hans leende var så gulligt. Han drog med mig ut från mitt hus och vi började gå mot skogen. Jag började må lite illa när jag såg skogen. Men sen såg jag på Tyler igen och mådde genast bättre. Vi hade kommit in i skogen , men han stannade inte . Han drog med mig längre och längre in. Vi gick på en liten stig djupt inne i skogen.
När vi gått en stund började det bli ljusare. Och plötsligt stannade Tyler. Jag försökte se över hans axel. Vi var vid en äng. Han släppte min hand och började gå ut på ängen. Jag följde med honom ut på ängen. Det var vackert. Gräset var till ungefär knähöjd. Jag började plocka blommor från marken. När jag kollade upp var Tyler borta.
"Tyler ?", ropade jag.
"Ja" , hörde jag honom säga.
Jag gick lite till och märkte honom i gräset. Jag log mot honom. Sen la jag mig jämte honom.
"Varför är vi här ?" , frågade jag.
"Jag trodde det skulle vara romantiskt.", sa han
"Ja, det är väl ... romantiskt." sa jag och fnissa.
Han rullade runt så han låg över mig. Han kysste mig flera gånger.
Vi låg där tillsammans i gräset tills solen började gå ner.
__________________________________________________
Sportlovet
Det kanske en del ikväll , men jag kan inte lova nåt , det kommer komma delar på sportlovet! Det kan jag lova ! Tack för att ni är kvar även om uppdateringen suger <3
I miss you ♥ Del 12
TIDIGARE :
Varför fattade jag inte det innan! Jag skrev snabbt ett sms till henne.
Vi måste snacka, jag kommer till dig , ses snart :) x
_________________________________________________
Jag hade redan börjat gå när hon svarade.
Okej
Jag stod utanför hennes dörr, jag knackade på dörren och väntade. Britney öppnade dörren och stirrade på mig. Hennes mage var lite större. Mina ögon klistrade fast sig på hennes mage. Jag kände hur jag blev varm inombords. Jag började le. Jag kollade upp mot hennes ögon. Hon stirrade ilsket på mig. Jag bestämde mig för att ignorera det.
"Får jag komma in?", frågade jag snällt
Britney flyttade på sig så att jag kunde gå in. Jag tog av mig mina ytterkläder.
"Vi går upp ", sa Britney och började gå mot trappan.
Jag gick tätt bakom henne uppför trappan och in på hennes rum. Hon satte sig på sin säng och jag satte mig jämte henne. Vi satt där tysta en stund. Jag försökte komma på vad jag skulle säga.
"Britney", började jag.
Hon vände sig mot mig och såg mig i ögonen.
"Jag vill hjälpa dig", sa jag.
Det var ju ... bra sagt. Hon såg ... oberörd ut. Hon rörde sig inte.
"Jag vill hjälpa dig med barnet" , det lät bättre.
"Va ?", sa hon tyst
"Jag vill hjälpa dig med barnet. Jag vill vara här med dig, för att jag älskar dig. Och det var mitt fel att du blev gravid , så jag borde hjälpa dig. Allt detta var mitt fel och jag vill att du ska veta att jag finns här för dig och att jag älskar dig", sa jag snabbt.
Britney såg mig rakt in i ögonen. Det kändes som hon kunde se in i min själ. Plötsligt slog hon armarna runt mig och kramade mig. Jag kramade försiktigt tillbaks.
"Tack", sa hon
Jag kramade henne och jag kunde känna lukten av hennes hår. Jag hade saknat henne så mycket.
"Jag har saknat dig Britney", sa jag.
"Jag har saknat dig med", sa hon och pussade mig lätt på kinden.
Jag släppte taget om henne och såg henne i ögonen.
"Jag älskar dig", sa jag.
"Jag älskar dig med", viskade jag.
Jag lutade mig mot henne och kysste henne mjukt på läpparna. Jag la mina armar runt hennes midja och tryckte henne närmare mig. Det kändes då bra att kunna hålla om henne igen.
___________________________________
I miss you ♥ Del 11
TIDIGARE :
_________________________________________
BRITNEYS PERSPEKTIV :
Gravid i två månader.
Jag låg i min säng och stirrade på min mage. Den har blivit större. Jag har också blivit större. För jag kan inte sluta äta liksom. Jag har för mig att det var så när man var gravid. Jag hade varit från skolan i två dagar nu. Det var onsdag morgon. Och jag hade ingen lust att gå till skolan. Så jag hade ljugit för mamma och sagt att jag var sjuk. Hon hade tjatat på mig , men jag övertygade henne om att jag var sjuk. Hon var inte direkt glad över att jag låg i min säng hela dagen.
Senare samma dag :
Mamma kom hem lite tidigare än hon brukade. Jag satt på soffan i tvrummet när hon kom hem. Hon kom och satte sig jämte mig. Vi satt där tysta ett tag.
"Britney. Har det hänt nåt ?" , frågade mamma.
Jag kollade förvånat mot henne.
"Nej varför undrar du ?", sa jag
"Du äter hela tiden och du har gått upp lite i vikt ..",
Mitt hjärta började rusa. Jag kände hur paniken spred sig genom kroppen. Oh shit.
"Har det nånting med Adam att göra ?", frågade hon.
"Öhm. Nej", sa jag tyst.
Mamma fortsatte kolla på mig.
"Vad är det då ?", hon såg misstänksamt på mig.
"Inget"
Jag försökte verka oberörd. Men hon bara stirrade på mig. Väntade på att jag skulle ge mig och säga sanningen. Jag svalde nervöst.
"Britney , du kan berätta för mig.", sa hon och la en arm omkring mig.
Jag önskade att det var så enkelt. Men det var det inte. Jag kunde inte bara säga de så där bara. Mamma skulle bli riktigt besviken. Hon skulle bli arg. Hon skulle säkert börja gråta. Hon skulle säga att hon skämdes över mig, att hon inte ville ha mig. Jag försökte hålla tillbaka tårarna.
ADAMS PERSPEKTIV :
Britney hade varit borta från skolan i två dagar. Varje gång jag inte såg henne i skolan blev jag nervös. Jag var rädd att något skulle hända henne. Jag undrar om barnet mår bra. Det kanske redan är dött just nu. Varför brydde jag mig ens ? Det var ju ändå mitt fel att hon försöker döda sitt barn. Eller .. vårt barn rättare sagt. Jag borde inte lämna henne ensam. Vi borde gå igenom det här tillsammans. Jag låg på min säng och stirra upp i taket. Jag saknade Britney. Jag var orolig över henne. Jag hoppades att allt var bra med henne. Men det var det säkert inte.
Jag tog upp min mobil och skrev snabbt ett sms till Britney.
Hej! Undrade bara hur du mår och hur de går. x Adam
Innan jag hann tänka mig för skickade jag smset. Jag la min mobil på min mage och väntade på svar. Efter ungefär två minuter fick jag svar.
Vad tror du ?
Det var ju ... vänligt.
Förlåt Britney
Var det enda jag kunde komma på. Jag skickade de. Jag fick svar nästan direkt.
Hah. Fuck you
Jag la min mobil på min mage och fortsatte stirra upp i taket. Hon hatade mig fortfarande. Jag borde kanske typ ... gå tillbaks till henne. Det är ju ändå mitt fel att hon blev gravid. Det var ju jag som gjorde henne gravid. Allt var mitt fel. Jag förstör hennes liv. Allt är mitt fel. Och jag borde ställa allt tillrätta. Jag borde hjälpa henne. Jag älskar henne, hon bär på mitt barn, jag borde ta hand om henne. Varför fattade jag inte det innan! Jag skrev snabbt ett sms till henne.
Vi måste snacka, jag kommer till dig , ses snart :) x
____________________________________
Glöm inte att kommentera!
I'm so sorry guys
Förlåt för dålig uppdatering. Har varit sjuk och allt. Men det kommer mer idag jag lovar! <3
Tavk för att ni tittar in varje dag , det värmer mitt hjärta ;) <3