I miss you ♥ Del 11
TIDIGARE :
_________________________________________
BRITNEYS PERSPEKTIV :
Gravid i två månader.
Jag låg i min säng och stirrade på min mage. Den har blivit större. Jag har också blivit större. För jag kan inte sluta äta liksom. Jag har för mig att det var så när man var gravid. Jag hade varit från skolan i två dagar nu. Det var onsdag morgon. Och jag hade ingen lust att gå till skolan. Så jag hade ljugit för mamma och sagt att jag var sjuk. Hon hade tjatat på mig , men jag övertygade henne om att jag var sjuk. Hon var inte direkt glad över att jag låg i min säng hela dagen.
Senare samma dag :
Mamma kom hem lite tidigare än hon brukade. Jag satt på soffan i tvrummet när hon kom hem. Hon kom och satte sig jämte mig. Vi satt där tysta ett tag.
"Britney. Har det hänt nåt ?" , frågade mamma.
Jag kollade förvånat mot henne.
"Nej varför undrar du ?", sa jag
"Du äter hela tiden och du har gått upp lite i vikt ..",
Mitt hjärta började rusa. Jag kände hur paniken spred sig genom kroppen. Oh shit.
"Har det nånting med Adam att göra ?", frågade hon.
"Öhm. Nej", sa jag tyst.
Mamma fortsatte kolla på mig.
"Vad är det då ?", hon såg misstänksamt på mig.
"Inget"
Jag försökte verka oberörd. Men hon bara stirrade på mig. Väntade på att jag skulle ge mig och säga sanningen. Jag svalde nervöst.
"Britney , du kan berätta för mig.", sa hon och la en arm omkring mig.
Jag önskade att det var så enkelt. Men det var det inte. Jag kunde inte bara säga de så där bara. Mamma skulle bli riktigt besviken. Hon skulle bli arg. Hon skulle säkert börja gråta. Hon skulle säga att hon skämdes över mig, att hon inte ville ha mig. Jag försökte hålla tillbaka tårarna.
ADAMS PERSPEKTIV :
Britney hade varit borta från skolan i två dagar. Varje gång jag inte såg henne i skolan blev jag nervös. Jag var rädd att något skulle hända henne. Jag undrar om barnet mår bra. Det kanske redan är dött just nu. Varför brydde jag mig ens ? Det var ju ändå mitt fel att hon försöker döda sitt barn. Eller .. vårt barn rättare sagt. Jag borde inte lämna henne ensam. Vi borde gå igenom det här tillsammans. Jag låg på min säng och stirra upp i taket. Jag saknade Britney. Jag var orolig över henne. Jag hoppades att allt var bra med henne. Men det var det säkert inte.
Jag tog upp min mobil och skrev snabbt ett sms till Britney.
Hej! Undrade bara hur du mår och hur de går. x Adam
Innan jag hann tänka mig för skickade jag smset. Jag la min mobil på min mage och väntade på svar. Efter ungefär två minuter fick jag svar.
Vad tror du ?
Det var ju ... vänligt.
Förlåt Britney
Var det enda jag kunde komma på. Jag skickade de. Jag fick svar nästan direkt.
Hah. Fuck you
Jag la min mobil på min mage och fortsatte stirra upp i taket. Hon hatade mig fortfarande. Jag borde kanske typ ... gå tillbaks till henne. Det är ju ändå mitt fel att hon blev gravid. Det var ju jag som gjorde henne gravid. Allt var mitt fel. Jag förstör hennes liv. Allt är mitt fel. Och jag borde ställa allt tillrätta. Jag borde hjälpa henne. Jag älskar henne, hon bär på mitt barn, jag borde ta hand om henne. Varför fattade jag inte det innan! Jag skrev snabbt ett sms till henne.
Vi måste snacka, jag kommer till dig , ses snart :) x
____________________________________
Glöm inte att kommentera!
Kommentarer
Trackback