friendos!
Jag tror jag lyckades få med Ida!
Jag ska se en film, men om jag hinner & orkar lägger jag upp en ny av HO'TM.
Men ja, bai!
/N
Ny novell - Hold on 'til May, 1.
Okej, jag ska börja på en ny, som kommer bli uppdaterad så fort som möjligt.
Det var som ett bombnedslag.
Jag visste inte vad jag skulle säga, inga ord kom ut ur munnen på mig.
Jag satt där på sjukhussängen med min gråtande mamma jämte mig och min bästa vän Liam vid min andra sida.
Doktorn nickade sorgset och gick sedan iväg.
Jag vägrade inse det.
Han berättade precis att jag har cancer.
Han måste ha fel, eller hur? Jag kan inte ha cancer! Jag har hela mitt liv på mig! Jag kommer kunna leva hela mitt liv, väl?
Åh snälla, hjälp mig.
Jag kände Liam's trevande hand och hans fann min. Han kramade den och jag kramade tillbaka.
"Du kommer klara dig. Förstår du?" Sa han tyst i mitt öra. "Ashley, du kommer överleva detta."
Och om jag inte gjorde det? Jag skulle svika alla, min mamma, Liam, min pappa, hela min klass.. Alla jag känner.
Vad hade jag NÅGONSIN gjort för att förtjäna detta? Det är bara svinigt alltihop!
Mammas snyftningar tog över och jag flyttade blicken från stolen framför mig, upp till henne. Jag ställde mig lugnt upp och lade armarna om henne.
Det var som att hon ramlat och grät över det.
Men nej.
Jag var döende. Det var anledningen till hennes gråtande.
SKOLAN.
"Är du säker?" Liam frågade för femte gången om jag var säker på om jag ville gå till skolan.
"Men jaa!! Jag har svarat på den frågan flera gånger nu, kan vi gå?" frågade jag otåligt. Han hade sovit här ända sen vi fick veta. Det var ungefär en vecka sedan nu.
Utanför dörren greppade han min hand och vi gick så hela vägen.
Utanför entrén stoppade han mig och så kom frågan igen.
"Är du säker nu? Du känner dig inte svag eller illamående?"
"Liam. Jag säger detta bara en enda gång igen. Jag klarar mig, jag är pigg och stark och inte illamående alls!"
Svarade jag. Visst låg de en viss liten lögn däri, men det behövde inte han veta. Jag mådde faktiskt lite illa, men det är nog säkert nervositet med tanke på skolfotot idag.
"Hur ser jag ut?" frågade han och ställde sig i en dum pose.
"Fab, det är så du ser ut. Jag då?" frågade jag skrattandes och fixade till frisyren lite.
Han log och svarade som han alltid gjort.
"Du är lika vacker som alltid."
Berätta vad ni tycker så lägger jag upp två delar! ♠
/ N
Uppdatering!!
Så ledsen att vi inte lagt upp några flera delar eller noveller.
Vi ska försöka fixa dehär, iallafall jag!
Jag såg massa osvarade och opublicerade kommentarer och när jag läste dem blev jag tårögd.. Jag hade ingen aning att Ida fick folk att läsa denna lilla novellblogg även om hon sa det.. och även om de är för länge sen.
Men jag hoppas att vi får upp våra läsare igen, och lite fler!
Om någon fortfarande läser, skicka iväg en kommentar, snälla? Skulle betyda mycket, dessutom vet jag säkert ifall jag borde lägga ner mer tid på noveller, annars struntar jag i det.
så ja..
Jag ska försöka få Ida med på detta också, det var hon som faktiskt la ut massa på denna, så hade ju vart mycket bra om hon lägger ner tid på det också.. Men jag ska försöka skriva i morgon och få med henne!
Hej!
/ N.
I miss you ♥ Del 17
Tack för hjälpen Jennie och Ilse! <3
TIDIGARE:
__________________________________
"Britney?", sa en sköterska och kollade runt på alla i rummet.
Jag och Adam reste oss upp, sköterskan log mot oss och visade oss till rummet. Det fanns en säng, en data och lite andra saker.
"Hej , Britney", sa doktorn och skakade hand med mig.
Han skakade även hand med Adam.
"Då kan du lägga dig ner här Britney", sa doktorn.
Jag gav Adam min jacka och la mig sedan på den lilla sängen. Doktorn drog upp min tröja. Jag blev kall inombords när jag såg blåmärkena. Doktorn tryckte lite på min mage. Det gjorde ont på grund av blåmärkena. Jag var glad att han inte fråga varför jag hade blåmärken på magen.
"Det kommer kommer bli lite kallt på magen nu", sa doktorn och sprutade på nån egenomskinlig salva sak. Han tog upp nån apparat och tryckte den mot min mage. Vi kunde höra barnets hjärtslag. Adam tog tag i min hand och krama den löst. Jag tittade på honom. Hans blonda hår var lite rufsigt och han hade tårar i ögonen. Han såg så lycklig ut.
"Så, ska vi kolla könet?", frågade doktorn och log stort mot oss.
Både Adam och jag nickade. Han rörde lite på apparaten på min mage och en bild av bebisen kom upp på datan. Nu fick även jag tårar i ögonen.
"Det är en pojke", sa doktorn och log åt oss.
Min lilla pojke , min älskade lilla pojke. Adam kysste min hand.
"Han är så söt", sa jag.
Doktorn skrattade och Adam nickade.
"Vill ni ha bilder på honom?", frågade doktorn.
"Självklart!", utbrast Adam.
Jag fick gå och tvätta av den konstiga salvan och sedan fick vi bilder på våran pojke. När vi hade kommit ut ur sjukhuset kysste mig Adam hundratals gånger.
"Jag kan inte tro det, våran lilla pojke!", sa han imellan kyssarna.
"Jag vet!"
Vi kramades en liten stund och sedan gick vi mot hans hus för att visa bilderna till hans föräldrar.
Jag tänkte smsa mamma och säga att vi hade bilder. Hon kanske skulle acceptera det och låta mig komma hem nån gång.
_________________________________
Bestämde mig för den lyckliga delen ;D
Snälla!
Snälla, Snälla, Snälla! Jag ber er! Jag måste ha er hjälp annars kommer jag säkert skjuta mig själv i huvudet snart!
Välj 1 eller 2. 1 = Inte sorglig 2= Sorglig
Snälla jag ber om er hjälp! Jag kan inte fortsätta annars :( <3
Hjälp!
Jag har två ideer till Del 17 av I Miss You och jag vet inte vilken jag ska ta !
1 eller 2 ?
I miss you ♥ Del 16
TIDIGARE :
"Vi måste besöka en läkare"
"Ja, jag vet.."
"Imon?"
"Mh"
Jag flyttade mig närmare Adam och försökte somna medans jag lyssnade på hans hjärtslag.
_________________________________________________________________________
Jag vaknade av att Adam kysste mig mjukt på pannan. Jag öppnade sakta ögonen. Adam hade rufsigt hår och det så ut som han precis vaknat. Jag log mot honom och blundade igen.
"Britney"
Hans röst var sådär underbar som alla killars röster på morgonen.
"Mh?"
"Vakna"
"Jag är vaken"
"Kom nu dååå"
Adam reste sig upp och drog i min arm.
"Jajaja"
Jag reste mig sakta upp.
"Vad vill du ha till frukost ?"
"Ägg"
Jag satte mig på bänken och såg på medans när Adam lagade frukost. Han lagade god mat. Han skulle bli en perfekt pappa. Jag log åt tanken att ett litet barn skulle springa runt medans Adam lagade mat åt barnet.
"Jag ska ringa sjukhuset , ät så länge", sa Adam och gav mig en tallrik med ägg.
Jag hoppade av bänken och satte mig vid bordet och började äta. Efter en liten stund kom Adam tillbaks.
"Jag har fixat en tid", sa han och satte sig jämte mig.
"När?"
"Om en timma", sa han och log.
Jag reste mig och la tallriken i diskmaskinen.
"Jag ska bara duscha innan vi går", sa jag och försvann in i badrummet.
Jag låste dörren till badrummet. Sedan drog jag av mig min tröja. Jag kollade på min tjocka mage. Den buktade ut rätt mycket nu. Jag smekte magen med handen. Tänk om jag hade skadat barnet? Jag fick en klump i halsen när jag tänkte på det. Jag ignorerade tanken och ställde mig i duschen. Det var skönt att stå där under det varma vattnet. Det kändes som jag inte duschat på evigheter.
När jag var klar tog jag en handduk och vira den runt mig. Sen tog jag alla mina kläder och gick ut. Jag gick till Adams rum och bytte om till mjukisbyxor och en stor tshirt. Sen gick jag ut till Adam som stod i köket.
"Ska vi gå?"
"Japp"
Adam bodde nära sjukhuset så vi behövde inte skjuts dit. Vi gick hand i hand till sjukhuset. Jag kände hur jag blev mer och mer nervös när vi gick in i sjukhuset. Jag kramade Adams hand hårt. Han kramade mjukt tillbaks. Vi gick till den avdelningen som man gjorde sånt här med barn. Jag visste inte vad avdelningen hette , men det gjorde Adam. Vi satte oss i ett väntrum och väntade på våran tur.
________________________________________
Ny novell!
Ny novell på gång! Ni får en smakbit snart :)
I miss you ♥ Del 15
TIDIGARE:
_______________________________________________________________
Klockan var 9 på kvällen. Jag och Adam satt och åt mat i hans kök. Hans föräldrar hade lagat spagetti och köttfärsås till oss. Adam hade berättat för sin mamma vad som hade hänt och Adams mamma hade försökt att trösta mig. Hon var verkligen snäll. Jag märkte att satt och stirra på mig.
"Vad?"
"Jag undrar hur den kommer se ut"
"Den?!"
"Men alltså .. vi vet ju inte vilket kön än"
Adam skrattade lite. Jag fick fjärilar i magen. Jag log mot honom. Plötsligt började min mobil ringa , jag gick till min jacka och tog upp min mobil. Det var mamma. Jag försökte svälja ner klumpen i halsen. Jag tryckte med en skakig hand på svara.
"Hallå?"
"Kan du inte göra abort?"
"Va? Nej det är försent.."
"Britney, ni kan inte ha kvar det, ni får adoptera bort den. Ni har inget val."
"Du kan inte bestämma mamma."
"Britney tro mig, den kommer bli hemsk."
Jag kände hur ilskan växte inom mig.
"Mamma, håll käften."
"Kom hem Britney, sås ska vi prata om det"
"Nej , fan heller"
"Britney -"
"NEJ!"
Med skakiga händer klickade jag mamma. Jag kände hur tårarna rann. Hur kan mamma säga så om barnet? Hur fan kan hon veta hur barnet kommer bli ?
Adam skyndade sig fram till mig och höll om mig.
"Det är okej ", viskade han och smekte mitt hår.
Adam förde mig till hans sovrum och vi la oss. Han höll hade en skyddande arm runt min midja.
"Du , Britney", viskade han.
"Mh?"
"Vi måste besöka en läkare"
"Ja, jag vet.."
"Imon?"
"Mh"
Jag flyttade mig närmare Adam och försökte somna medans jag lyssnade på hans hjärtslag.
______________________________________
Tråkiga Nyheter
Jag tror jag ska avsluta Love Hurts, jag kommer inte på något som kan hända liksom. Men om ni har några ideer så kommentera så kan jag kanske fortsätta :)
love hurts ' del 16 (SISTA DELEN)
TIDIGARE :
Han rullade runt så han låg över mig. Han kysste mig flera gånger.
Vi låg där tillsammans i gräset tills solen började gå ner.
_______________________________________
3 månader senare :
Mina sår hade blivit rosa ärr och skulle snart försvinna. Jag hade inte mörka ringar under ögonen och jag behövde inte försöka vara någon jag inte var längre. Life's good.
Tyler och jag var fortfarande tillsammans. Jag älska verkligen honom. Han är så speciell. Ibland lagar han mat till mig , han läser för mig och han brukar tillochmed följa med och shoppa. Tyler är en väldiigt speciell kille. Han hade gett mig ett halsband. Det är ett litet kors på. Det står ingraverat på framsidan : Faith. Och på baksidan står det Tyler. För den är ju från honom. Vi var alltid i skolan också. Han är som en bästa vän och pojkvän.
Och Nate. Nate. Namnet gav mig fortfarande rysningar. Men jag var glad att han hade ändrats. Vi hade polisanmält honom förut. Och efter den dagen var han som en helt annan person. Han klarar fortfarande inte av att se mig i ögonen. Men det är ju inte så att han är en dåliog person. Han är en mycket bättre person nu. Han har sagt förlåt till mig och allt sånt. Så de var okej nu.
"Vad tänker du på ?", frågade Tyler och kysste min panna mjukt.
"Nja .. inget speciellt", sa jag och log.
"Jag vet att du tänker på min smexiga mage", sa han och drog upp sin tröja.
Det var absolut inga fel på den magen. Flawless
"Nej", sa jag och slog honom lätt på armen.
Han kysste mig kinden. Sedan la han armarna om mig och flyttade mig närmare.
"Iallafall.. Godnatt", sa han och slängde hans täcke över oss båda.
"Godnatt", viskade jag och gav honom en mjuk kyss på läpparna.
"Vet du vad ?", viskade Tyler.
"Hm.. ne", viskade jag trött.
"Jag älskar dig", viskade han nära mitt öra.
"Jag älskar dig med", sa jag och fnittrade.
Han kysste mig en sista gång på pannan innan vi båda somnade. Tillsammans.
_______________________
Dåligt slut. Förlåt mig <3
I miss you ♥ Del 14
TIDIGARE :
När vi tillslut slutade kyssas var båda andfådda. Han la sig jämte mig igen och jag la mitt huvud på hans bröstkorg. Jag lyssnade på hans hjärtslag.
"Jag älskar dig", viskade jag.
"Jag älskar dig."
___________________________________________
Det var dags att berätta för min mamma. Jag hade väntat för länge med det. Jag skulle berättat tidigare. Det kändes nästan som jag svettades. Mamma skulle komma hem vilken sekund som helst. Det var bra att Adams föräldrar hade tagit det rätt bra. Vi båda var oroliga över mammas reaktion.
"Det kommer gå bra", sa Adam och kysste mig på kinden.
Jag nickade bara och hörde hur dörren öppnades. Jag stelnade till och nu svettades jag verkligen. Adam höll min hand under bordet. Han visste att jag inte gillade det här.
"Hej", sa mamma och lät lite förvånad.
"Vi behöver p-prata med dig", sa jag .
"Oookej", sa mamma och satte sig mitt emot oss.
"Jo .. öh"
Jag visste inte hur jag skulle säga det. Jag kom in på nån bra mening i huvudet. Så jag använde den enklaste.
"Jag är gravid"
Först undvek jag ögonkontakt. Efter att hon inte svarade kollade jag på henne. Hon stirrade uttryckslöst på oss.
"Adam. Ut", sa hon argt.
Adam tvekade först , kollade på mig.
"UT NU!", skrek hon.
Jag kände hur han släppte taget om min hand och sedan försvann han upp på mitt rum.
"Varför ? Britney, jag trodde jag hade varnat dig!"
"Det hade du", sa jag tyst.
"FÖRKLARA DÅ FÖR MIG VARFÖR DU GJORDE DE!"
"Jag vet inte, det var inte meningen", sa jag tyst, stirrade ner i bordet.
"Britney, du är en sån skam", sa hon tyst men argt.
"Jag vill inte se dig.. UT", skrek hon.
Jag kände hur tårarna började rinna nerför mina kinder.
"Men mamma, jag behöver dig.."
"TYST! Ut härifrån NU!"
Jag grät och skakade.
"Mamma", bad jag.
Hon slog till mig hårt på kinden. Jag höll handen för min kind. Sedan sprang jag uppför trappan. När jag öppnade dörren gick jag rakt in i Adams famn. Han kramade mig och kysste mig på pannan.
"Det är okej , jag är här för dig.. för alltid"
Jag kollade upp på hans ansikte och såg hur en tår rann sakta nerför hans kind. Jag kramade honom ännu hårdare. Det var inte rättvist mot honom. Han borde inte behöva gå igenom detta .
"Jag är ledsen, Adam"
"För vad ?"
"För att du måste gå igenom det här nu"
"Jag vet att jag gör det rätta"
Han lyfte upp mitt huvud så han kunde se mina ögon.
"Jag älskar dig, kom ihåg det."
Jag kysste honom och kramade honom.
Vi gick nerför trappan och till hallen snabbt. Vi tog på oss ytterkläderna och precis innan jag stängde dörren ropade jag till mamma att vi gick till Adam. Svaret blev ett högt brak innifrån huset. Adam och jag gick hand i hand till hans hus.
______________________________
Det var ju längesen! Här har ni en ny del <3
Cazzies historia ♥ - del 4
tidigare :
Jag ropade efter henne, men hon vägrade svara, eller vända sig om.
Hon var borta.
-
Cazzies perspektiv :
Jag sprang iväg, utan att ens veta vart jag var påväg. Något hade hänt med mig. Men vad? Jag tvärstannade. Gud vilken idiot jag är. Jag hade bara rusat iväg helt plötsligt, och struntat i min syster.
Men jag vände inte tillbaka. Jag var hungrig och började leta efter blåbär. Jag hittade ett par, men de verkade dåliga.
Det prasslade i en buske bakom mig och jag snodde snabbt runt. Jag smög mig emot busken och ryckte till när jag såg räven som satt fast i en gren. Den hade börjat gnaga av sig benet och blödde. Jag formligen slängde mig på den, och började äta på den. Räven ylade av smärta.
Stackarn.
'
'
Annies perspektiv :
Cazzie skulle komma tillbaka. Eller? Jag visste inte. Jag bara gick fram och tillbaka och bet på naglarna. Det var något jag alltid gjort när jag var orolig. Jag kastade en snabb blick på klockan. 3:00.
Jag rusade fram till garderoben i hallen och rotade fram en ficklampa. Den blev nog bra. Jag tog min skinnjacka och sprang iväg samma håll min syster sprungit. Jag visste inte hur långt borta hon var, men hon var nog i skogen iallafall.
Lyset från ficklampan tog stor plats och jag såg väldigt bra. Mitt bruna hår satt upp i en hästsvans och den dinglade fram och tillbaka där jag sprang. Oh crap! tänkte jag och kom ihåg min egen häst. Jag måste upp tidigt imorgon och ta in henne. Jag sprang ännu snabbare tills ficklampans lyse träffade något väldigt vidrigt. Min syster som åt på något. Hon vände sig om och de var blod runt hennes mun och ögonvitorna var illröda. Jag tappade andan och bara stirrade. Vad har hänt egentligen..?
"Cazzie, vad håller du på med?" flämtade jag skräckslaget och såg vad de var för något hon åt på. En räv. Hon drack en rävs blod.
"Vad i.. ?! Tänk så har den rabies eller något!? Förresten, vad är du för något egentligen?" viskade jag. Hon såg sorgset på mig.
"En .." det såg ut som de gjorde ont och säga det. "..vampyr.." Cazzie knep ihop ögonen.
"Va.." fick jag fram, men hon reste sig och började gå iväg. "Cazzie, vänta!" ropade jag när hon var flera meter bort. Men hon var borta. Igen.
Jag satte mig på första sten jag hittade. Oh shit.
'
'
'
inte den bästa, och vet inte ens om någon gillar denna .. men ja..
Sorry
FÖRLÅT ! Ska se om jag hinner skriva nåt ikväll <3 TACK FÖR ATT NI FORTFARANDE TITTAR IN <3
I miss you ♥ Del 13
TIDIGARE :
Jag lutade mig mot henne och kysste henne mjukt på läpparna. Jag la mina armar runt hennes midja och tryckte henne närmare mig. Det kändes då bra att kunna hålla om henne igen.
____________________________________________________
Britneys perspektiv :
Jag fick tårar i ögonen. Jag kände mig så lycklig. Men jag hade också lite skuldkänslor. Men jag orkade inte bry mig så mycket om dom. Just nu ville jag bara vara här med Adam.
"Jag älskar dig" , viskade jag
"Jag älskar dig med"
Vi kysstes igen. Vi la oss ner i min säng. Jag hade mitt huvud på hans bröstkorg och han drog försiktigt handen genom mitt hår. Jag kände mig inte tom längre. När Adam var med mig var jag lycklig.
"Tror du vi kommer klara det ?"
Jag kollade upp mot Adams ansikte. Jag gillar att han säger 'vi' och inte 'du' eller 'jag'.
"Jag tror det kommer bli svårt. Men vi klara detta", sa jag.
Han kysste mig lätt på pannan och log emot mig.
"Du måste sluta att dricka och röka", sa han.
Han lät allvarlig. Jag svalde nervöst.
"Jag ska." sa jag tyst.
"Barnet kanske redan är skadat ...", sa han.
Jag kände mig som ett monster.
"Oroa dig inte, jag ska hjälpa dig att sluta"
Jag log mot honom igen och han kysste mig igen.
"Har du sagt till din mamma?", frågade han.
"Nej.."
"Varför inte?", han lät lite förvånad.
Jag fick en klump i halsen när jag tänkte på mamma.
"Hon skulle inte bli så glad..", sa jag tyst.
Adam kramade mig.
"Har du sagt något till dina föräldrar ?", frågade jag.
"Nej", sa han.
Vi såg varandra i ögonen , sen började vi fnissa åt ingenting. Jag kysste honom igen och igen och igen.
Han rullade runt så att han var ovanpå mig. Han höll upp kropp med hans armar för att inte lägga så mycket vikt på min mage. Vi kysstes ännu mer. Varenda kyss var som varm stöt genom hela kroppen. Jag kunde inte få nog av hans underbara kyssar. Jag la mina händer runt hans nacke och tryckte honom närmare mig.
När vi tillslut slutade kyssas var båda andfådda. Han la sig jämte mig igen och jag la mitt huvud på hans bröstkorg. Jag lyssnade på hans hjärtslag.
"Jag älskar dig", viskade jag.
"Jag älskar dig."
_________________________________________________
Tack Anonym för din kommentar :) Hehe :P