My Heart Belongs To You ♥ - Del 11

Tidigare :

Jag hörde Jeremy skrika efter mig. Jag brydde mig inte. Jag visste väl att han skulle lämna mig igen.



________________________________

Jag flyttade mig från gungan till gräset. Gräset var blött och kallt. Men ändå mjukt. Jag låg här och kollade på stjärnorna. Vad skulle jag annars göra ? Jag var helt borta, krossad, som en zombie. Ett själlöst monster. Tårarna blandades med regnet som öste ner. Varje gång en droppe nuddade min hud sved det till. Men jag brydde mig inte. Det var faktiskt rätt skönt. Jag hörde att Jeremys röst kom närmare. Jag hörde hans steg när han närmade sig mig. Han kollade ner på mig. Att se honom fick mig att gråta ännu mer. Jag trodde inte ens att jag kunde gråta mer. Jeremy satte sig på knä framför mig. Jag märkte att han grät också. "Annie , jag är så ledsen . Jag kan inte göra något åt det, du vet att jag älskar dig och detta sårar mig minst lika mycket som det sårar dig." viskade han. Jag reste mig sakta upp. Jeremy iakttog mig. "Gå ", sa jag . Han bet sig själv hårt i läppen. " Nej", sa han bestämt. "Jag ska inte åka förens om 5 dagar. Så jag tänker göra det bästa av tiden." Jag kollade på honom. Lite förvånad över hans svar. Han puttade lätt ner mig på marken igen. " Jeremy , vad gör du ?!", skrek jag. "Lugn", viskade han. Han la sin hand på min kind. " Annie , kan vi inte göra det bästa av tiden vi har kvar?", viskade han i mitt öra. AAAAAAAAAH! Varför måste han vara så underbar?! Jag log bara mot honom. Sen tog jag hans lila keps och satte den på mitt huvud. Han fnissade åt mig. Sen kysste han mig. Vi ställde oss upp. " Allt det här påminner mig om en romantisk film", sa Jeremy och tittade upp mot stjärnorna. Sen kollade han på mig igen. Han la en hand på min midja och den andra tog han min hand i . " Du måste skoja", sa jag. "Nope", svarade Jeremy . Vi började dansa runt hela lekplatsen. Jag kunde inte hjälpa det. Jag log och skrattade . Vi gjorde allt möjligt den kvällen. Vi åkte rutschkana , kysstes i de blöta gräset, gungade, ja och så vidare. Mitt i natten somnade vi i den lilla stugan på lekplatsen. Jag låg ihopkrupen jämte Jeremy. Det började ljusna ungefär vid fem på morgonen. Ljuset sipprade in i den lilla stugan. Jag kände att Jeremy började röra sig , så jag öppnade ögonen. Han hade tagit av sig kepsen och rufsat om sitt hår. Våra kläder var fortfarande blöta och leriga. Han tog min hand och vi hoppade ut ur den lilla stugan. Vi började sakta gå mot huset.
Det kändes annorlunda att vara med Jeremy. Jag visste ju att han snart skulle åka. Varje gång jag tänkte det gjorde det ont. Jeremy. Får. Inte.Åka.
Jeremys perspektiv :

Jag märkte att Annie var annorlunda när hon var med mig. Det kändes ju annorlunda. Varje gång jag kysser henne , måste jag hindra mig från att gråta. Jag vill inte lämna henne. Hon är perfekt , allt jag någonsin kommer önska mig. Men vad kan jag göra åt det ? Jag kände mig hjälplös och tom. Ingen förstår , Inte Anthony och David, Mamma, Chase . Ingen. Bara Annie.
___________
Förlåt för ett dåligt slut :( Är inte bra på sånt ;)
Ska avsluta My Heart Belongs To You , så ni vet.  Kommer nog bli typ, 12- 13 delar. Sen ska jag börja på en ny :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback