allaboutnovels

Will tog min hand och drog ut mig ur hans hus. Han började springa så jag sprang efter. Jag kunde se hur Will log. Och det fick mitt hjärta att dunka lite extra hårt. Han stannade vid parken och satte sig på en bänk. Jag gick sakta mot bänken och satte mig.  Hans bruna hår var lite smårufsigt . Precis så jag älskade de. Hans gröna ögon stirrade rakt in i mina. Will satte sig närmare mig. Han försökte att inte le , det såg jag. Vad tänkte han göra nu då ? Will ställde sig sakta upp och jag gjorde densamma. Han lyfte upp mig i sina armar och började gå mot ankdammen. Nej. Nej. NEJ!
"Will , nej!", skrek jag.
"Lugn , jag är med dig", viskade han i mitt öra.
Han tog av sig skorna och började gå i.
"Du måste skoja." , sa jag.
Han visste att jag va rädd för ankor. Och att jag hatade kallt vatten.
Månen lyste upp dammen och gav den ett vackert ljus på ytan. Det var inte så kallt ute , även fast det var höst.
Vattnet var uppe vid knäna på Will. Eftersom han var längre än mig. Skulle det vara typ vid låren på mig. Jag trodde att han skulle sätta ner mig försiktigt. Men nej. Inte den galna moroten Will. Han kastade ut mig i det kalla vattnet och jag skrek . Jag väckte säkert dom som bodde i närheten. Will simmade ut efter mig och drog in mig till det grunda.
"Will!", skrek jag och slog honom lätt på armen.
Han bara skrattade sitt gulliga skratt.
Ni kanske undrar varför jag kallar honom morot ? Han har en konstig kärlek för morötter. Det är därför. Och det förklarar varför han hade på sig en tröja med en morot på.
"Nej! jag blötte ner min tröja!", skrek Will.
Jag började skratta åt hans konstighet. Han var väldigt speciell.
Innan jag träffade honom var jag som en helt vanlig tjej. Jag var med kompisar , shoppade , kollade in killar. Ja , ni vet. När Will kom in i mitt liv förändrades allt , jag hade gjort så många galna saker med honom och jag ångrar inget. Jag älskar honom.
Jag sprang upp ur dammen med Will efter mig. Nu blev det kallt. Jag började hacka tänder och skaka. Will la sina armar om mig och kramade mig så hårt att jag nästan tappade andan.
"Will. Släpp" , fick jag fram.
Han släppte mig och såg in i mina ögon. Han log. Det var ett sött leende. Det fick mitt hjärta att hoppa över ett slag.
"I love you", sa han med en brittisk accent.
"I love you , you crazy carrot!", sa jag med en likadan accent.
Han kysste mig. Våra läppar rörde sig som två magneter.
Jag älskar denna pajken. Med hela mitt hjärta.

______________________________________

There it is! Jag är faktiskt inte så nöjd med den. Den kanske blev lite rörig.
Säg vad ni tycker !