Tidigare :
"Jag skulle slängt ut dig", sa hon irriterat.
Jag fick en klump i halsen. I'm screwed.
_________________________________________
Jag lämnade mamma själv på soffan och gick upp på mitt rum. Jag kunde inte tänka mig mitt liv fast med ett litet barn. Ett litet gulligt barn. Med blont rufsigt hår och blåa ögon. Som kallade mig mamma och kramade om mig. Som älskade mig och litade på mig. Ett litet barn som jag precis försökte döda. Jag ställde mig framför min stora spegel och smekte min mage.
"Förlåt ", viskade jag.
Jag började gråta . Jag visste att barnet var tvungen att dö , men jag ville inte . Eller ville jag ? Jag slängde mig på sängen.
Jag visste att man kanske kunde döda ett barn genom att röka och dricka. Eller , jag trodde det iallafall. Men , jg har likom inget att förlora. Det fanns bara ett problem. Hur ska jag få tag på sprit och cigg ? Det finns ju rätt många såna på min skola. Jag kanske kan snacka lite med dom. Dom kan säkert fixa lite. Men barnet kommer ju fortfarande växa. Tror jag. Så hur ska jag gömma min mage ? Ska jag säga att jag är gravid eller ska jag säga att jag har lagt på mig ? Jag stönade högt och la mig under täcket och somnade snabbt.
MÅNDAG
Mamma hade tvingat mig att vara hemma resten av förra veckan för att jag spydde en gång till. Men nu var jag äntligen i skolan igen. Jag hade tänkt att fråga dom idag , om cigg och sprit. Men först måste jag berätta för Adam.
Jag kunde se honom längre bort i korridoren. Det blev plötsligt väldigt svårt att andas och jag blev nervös. Adam sprang fram till mig och kysste mig. Mitt hjärta hoppade över ett steg. Han var så himla gullig.
"Mår du bra nu ?".
Nej , jag är gravid , jag har misshandlat mig själv och gråtit tills jag somnat.
"Ja , jag mår bättre nu " , sa jag istället och log.
Adam kramade mig. Tack Adam , nu kan jag ju inte berätta för dig. Det skulle ju förstöra allt.
___________________________
Förlåt för att jag inte skrivit på länge. <3
Jag och Sofia gick jämte varandra i korridoren. Vi pratade om ... knäckebröd. Vi hade precis kommit från maten. Och vi var på väg mot våra skåp. Vi fortsatte prata om knäckebröd , men någon fångade min blick. En kille med blont, smårufsigt hår. Och underbara blå ögon. Mitt hjärta slog några volter. Jag släppte inte hans blick. Jag hörde inte vad Sofia sa , jag var helt fokuserad på killens blå ögon. Plötsligt kollade han bort. Läraren hade kommit. Han skulle visst ha NO. Innan deras lärare stängde dörren kollade han på mig en sista gång. Sofia kollade på mig med en konstig blick.
"Vad va det där ?", frågade hon.
"Va ?", sa jag och försökte se in genom det lilla fönstret på dörren till NO-salen.
Sofia fnittrade och puttade mig. Resten av dagen kunde jag inte koncentrera mig alls. Han tog över mitt huvud. Och jag visste inte ens vem han var. Mellan varje lektion hoppades jag att jag skulle få se honom igen. Men jag såg honom aldrig. När dagen var slut. Var jag .. lessen ? Jag var inte direkt glad iallafall. Jag ville så gärna se honom. Jag vet inte varför , jag ville bara se honom. Jag och mitt lilla 'gäng' gick upp för alla trapporna till våra cyklar. Och vid dörren. Vid dörren ut , stod killen. Jag trodde jag skulle skrika. Som om jag var ett Justin Bieber fan och helt plötsligt stod han där , några meter ifrån mig. Han såg mig inte först. Han stod där , ensam , lutad mot väggen och väntade på nån. Tror jag. Han tittade runt omkring sig och hans blick fastnade på mig. Han ställde sig genast upprätt och vände sig mot mitt håll. Drömmer jag ? Jag gick mot dörren med mitt gäng. Vi kollade på varandra. Och han började gå mot oss. Jag stannade när vi stod mitt emot varann. Jag kände att jag började bli röd.
"Hej", sa han och log .
"Hej", sa jag.
Hans leende var det finaste jag någonsin sett.
"Det var vårt första möte , i mina ögon.",sa jag och stängde min lilla dagbok. Han satt mitt emot mig. Det har gått några månader sen 'vårt första möte'. Han nickade . Jag kastade dagboken på honom. Han började skratta sådär gulligt. Han klättrade upp på bordet och la sig ner. "Pajas",sa jag och fnittrade. Han skrattade igen. Sen såg han allvarlig ut. Han hoppade ner från bordet , drog upp mig ur stolen och kysste mig snabbt. "Din lektion börjar om 3 minuter sa han", sa han och log hånfullt. "Bleh bleh bleh", sa jag och suckade. Han la armen runt mig och följde mig till klassrummet. Lite längre bort kunde jag se min bästis, Sofia med 'kinesen'. Vi kallade honom kinesen för att vi inte orkade säga kinesens namn. Och han hette Namh. Konstigt namn. Sofia och Namh pratade med varandra och hade det lite roligt. " Har dom inte blivit ihop än ?"
"Nope", sa jag. Han suckade och vi gick emot dom. Sofia och Namh slutade genst att prata . Vi sa hejdå till båda killarna och och gick emot klassrummet.
På kvällen träffades vi igen. Vi låg på en fotbollsplan och kollade på stjärnorna. Ja , vi är lite konstiga. Han huttrade och kramade mig. "Fryser du ", frågade jag och kramade tillbaks. "Ja ", sa han. Jag kramade honom. Vi såg varann i ögonen en stund. Sen kysste han mig. "Jag älskar dig", sa han. " Jag älskar dig med", sa jag och log stort.
____________________________
Detta var bara en random mini-novell jag skrev för ett tag sen :)
Jo , nu har jag börjat på en ny novell då asså. Och jag vill att ni ska veta att den är baserad på en verklig händelse. Då menar jag inte att hon spydde i korridoren , hennes pojkvän heter Adam , att hon heter Britney , ja , jag menar inte att allt är sant. Men självaste händelsen är sann. Jag berättar mer om det i slutet av I miss you.
Och var tog alla underbara kommentarer vägen ? ;) <3
Tidigare :
Jag blundade , och sen hörde jag hur det pep. Testet visade nu svaret.
_________________________
Paniken slog till. Jag skrek. Drog i mitt hår. Kastade testet i väggen. Fan , det kunde inte vara sant. Jag var gravid. Åh , mamma kommer döda mig. Vad ska jag göra? Jag kände hur tårarna började rinna. Jag sprang ut ur toan och ut i köket. Om jag slog mig själv hårt på magen kanske bebisen dör. Jag tog fram en stekpanna och började slå mig själv. Jag tänkte inte på hur dum jag såg ut. Jag bara slog mig själv. Efter några mintuer gav jag upp. Och det sved. Jag kollade på min mage. Jag hade små sår och blåmärken nu. Jag satte mig ner på golvet. Jag orkade inte mer. Jag la mig ner på golvet och grät. Varför just jag ? Varför just nu ? Jag mådde så dåligt att jag lika gärna kunde ta självmord. Tårarna tog aldrig slut. Efter nån timma samlade jag mig och satte mig i soffan istället. Jag slog på tvn och kollade lite på CSI: Miami. Jag märkte inte att jag hade somnat förens mamma kom hem. När hon öppnade dörren ryckte jag till och gnuggade mina ögon.
"Hej gumman , hur mår du ?"
Jag harklade mig.
"J-jag mår sådär", ljög jag.
Igentligen mådde jag värre än någonsin. Mamma började göra te åt mig. Vi satt tillsammans och drack te i soffan. Jag hade inte tänkt att berätta för henne. Inte idag. Inte imorgon. Kanske aldrig.
"Mamma , vad skulle du sagt om jag var gravid ?", frågade jag.
Mamma vände sig mot mig och kollade argt på mig.
"Jag skulle slängt ut dig", sa hon irriterat.
Jag fick en klump i halsen. I'm screwed.
_______________________-
lite kort , förlåt :)
Tidigare :
Mitt huvud fylldes av tusen tankar. Jag la mig ner i soffan igen.
___________
Mamma kom plötsligt in. Jag flög upp ur soffan när hon öppnade ytterdörren.
"Hej gumman", sa han och slängde ifrån sig nycklarna på köksbordet.
Jag log och sa hej. Mamma suckade trött och började koka kaffe. Jag gick till mitt rum. Jag stängde dörren och la min ner på sängen. Jag bestämde mig för att jag inte var gravid. Eller ? Jag stönade och bytte om till pyjamas. Jag la mig på sängen med min laptop och kollade runt på youtube.
Mamma knackade på dörren.
"Kom in!", ropade jag och pausade klippet.
Mamma öppnade dörren och kom in med en bricka. Det var två mackor , en kopp te och en skål med flingor.
"Tack mamma ", sa jag och log .
Mamma pussade mig lätt på pannan och gick ut ur mitt rum.
Om jag var gravid, skulle mamma döda mig. Hon födde mig när hon var tonåring och hon sa att det hade varit ett helvete. Och hon sa till mig gång på gång att jag aldrig skulle bli gravid som tonåring. Aldrig. Jag suckade igen.
JAG ÄR INTE GRAVID ! OKEJ?!. Jag stängde av datorn åt upp resten av maten jag fick och la mig under täcket. Jag försökte somna , men jag kunde inte. Jag tänkte bara på det med att vara gravid. Om jag var gravid , hur skulle mitt och Adams barn se ut då ? Vad skulle mamma göra? Vad skulle Adam göra? . Jag stönade och la mig på mage. Jag kanske skulle göra ett graviditets test. Fast mamma får inte veta. Inte Adam heller.
Så jag bestämde mig för att efter skolan imorgon skulle jag köpa ett graviditets test. Efter jag bestämt mig somnade jag.
MORGONEN
Mamma öppnade min dörr och tände lampan.
"Dags att gå upp", sa hon och stängde dörren igen.
Jag satte mig upp. Jag kände mig som skit. Jag mådde illa igen. Jag ställde mig och gick fram till fönstret. Jag öppnade det och andades in den kalla friska luften. Det hjälpte inte. Jag gick med snabba steg mot toan. Jag låste dörren och stod där inne en stund. Jag kände hur spyan kom upp. Jag slängde mig över toan och spydde. En gång, två gånger. Sen kom det inget mer. Mamma knackade på dörren.
"Är du okej ?", frågade hon.
"Jag tror jag stannar hemma idag.", sa jag.
Jag tvättade mitt ansikte och spolade bort spyan. Sen öppnade jag dörren. Mamma stod där och kollade på mig.
"Jag ringer till skolan", sa hon.
Jag nickade och gick och la mig igen.
SENARE SAMMA DAG
Klockan var ett. Mamma var på jobbet, så det var ingen hemma. Och apoteket var öppet. Så jag åkte dit för att köpa ett graviditets test. Jag hade på mig mjukisbyxor , en hoodie och en keps. Så att ingen skulle känna igen mig.
Jag gick fram till kvinnan i kassan. Hon satt och skrev på datan. Jag harklade mig. Hon kollade upp och granskade mig.
"Ja ?", frågade hon.
"Jag undrar bara var graviditets testen finns nånstans", sa jag och log mot henne.
"Ett graviditets test ? Hur gammal är du ?", frågade hon och kollade med stora ögon på mig.
"Ja, och jag är 15.", sa jag , lite irriterat.
"Oookej ...", sa hon och hämtade ett.
Jag gav henne pengar och gick snabbt därifrån.
När jag kom hem gick jag in på toan och gjorde testet.
Svar efter 3 minuter
Stod det på förpackningen. Så det var väl bara att vänta. Under de tre minutrarna bad jag till Gud .
" Snälla Gud, säg att jag inte är gravid", viskade jag.
Igentligen ville jag inte ens veta svaret. De tre minutrarna gick för snabbt. När det bara var några sekunder kvar slog mitt hjärta hårt i bröstet. Det kändes nästan som om jag svettades. Jag blundade , och sen hörde jag hur det pep. Testet visade nu svaret.
___________________
Tidigare :
"Britney! Adam hånglar med en annan tjej!", sa hon andfått.
__________________________________________________________
"Var är dom ?", väste jag.
Linda pekade mot ett par skåp längst bak i korridoren. Jag gick med snabba steg. Jag såg att Adam dök upp därifrån. Han hade utsmetat läppglans över hela munnen. Jag var så arg att jag fick tårar i ögonen. Adam såg mig, bet sig läppen och gick fram till mig.
"Jag antar att du vet", viskade han.
Jag skulle precis börja skälla ut honom ,När han tog tag i min arm och ledde mig ut på skolgården. Han ställde sig framför mig.
"Jag ska förklara", sa han och kollade mig i ögonen.
"Hoppas det är en jävligt bra förklaring", väste jag.
Adam perspektiv:
"Jag ska förklara", sa jag och kollade henne djuot i ögonen.
"Hoppas det är en jävligt bra förklaring", väste hon.
Jag mådde faktiskt dåligt över det som hände. Jag hade bara lämnat Britneys sida i någon timma . Och en ful sjua ska trycka upp mig mot väggen och börja kyssa mig som en kåt åsna.
"En ful sjua tryckte upp mig mot väggen och kysste mig.", sa jag.
Jag hoppades att hon skulle förstå. Jag ville inte att vi skulle göra slut nu.
" Varför fortsatte du kyssas då ?", sa hon .
Hon lät mindre arg.
"Det gjorde jag inte. Hon kysste mig om och om igen . Som en kåt åsna", sa jag.
Det sista jag sa fick henne att skratta. Hon hade ett underbart leende.
" Okej , jag förlåter dig", sa hon och log.
Jag log tillbaks och kysste henne försiktigt på munnen.
Britneys perspektiv:
Han kysste mig försiktigt på munnen. Jag fick fjärilar i magen. Jag älskar verkligen den här killen. Adam kramade mig, sa att han har matte nu och gick iväg. Jag stod kvar ute på skolgården. Jag kände mig plötsligt illamående.
Jag började gå inåt. Det kändes som om jag skulle spy vilken sekund som helst. Jag kom in i korridoren igen. Det var en massa människor som sprang i korridoren, pratade, skrek. Jag fick huvudvärk. Jag började gå i riktning mot toan. Men jag hann inte fram. Jag spydde. På väggen. I korridoren som var full av folk. Några skrek. Andra skrattade. Jag stirrade på spyan på väggen. Jag sprang snabbt in på toan och kollade mig i speglen. Jag hade massa spya runt munnen. Jag torkade snabbt bort det och gick ut igen. Nu var städerskorna där och tvättade bort spyan. Alla runtomkring stirrade på mig. Jag såg att min lärare kom emot mig.
"Britney , du kanske ska ringa dina föräldrar, du kan ju ha fått magsjuka", sa han och la en hand på min rygg.
Jag nickade emot honom och han följde till mitt skåp.
"Krya på dig, Britney", sa han och log mot mig.
Jag log tillbaks och öppnade mitt skåp.
HEMMA :
Jag la mig på soffan. Jag kände mig inte sjuk. Bara lite illamående. Jag slog på tvn. Det var en film om en tjej som blev gravid med sin pojkvän.
"Jag kände mig liksom plötsligt illamående. Så jag sprang emot toan och spydde, efteråt mådde jag bra igen och ..", berättade tjejen på tvn.
Så var det ju för mig med. , tänkte jag. Men jag kunde ju inte vara gravid . Eller ? Mitt huvud fylldes av tusen tankar. Jag la mig ner i soffan igen.
_____________
Jag gick med snabba steg mot skolan. On My Mind av Cody Simpson spelades i mina hörlurar. Låten fick mig att tänka på Adam. Adam hade blont rufsigt hår, bruna ögon och han var rätt lång. En riktig snygging. Jag hade turen att få honom.
Jag började se skolan. Jag såg att Adam stod och snacka med några tjejer. När han såg mig gick han ifrån gänget med tjejer och gick emot mig. Han hade chinos ,en svart t-shirt och en svart keps på sig.
"Hej", sa han och kramade mig.
Jag kramade tillbaks och drog ur hörlurarna. Han la armen runt mig och vi gick in i skolan. Alla tjejer som gick förbi oss gav mig en bitchblick. Alla tjejer ville ha Adam. Men han är ju min. Jag tog hängde av mig min jacka och hängde den i skåpet. Jag tog mina saker och jag och Adam gick skilda vägar. Direkt när han lämnade min sida sprang tjejer fram till honom. Det var riktig irriterande. Men jag litade på Adam. Tror jag.
Lektionen började. Det var SO. Det tråkigaste ämnet av alla. Jag satt och drömde mig bort. Bort till helgen med Adam.
Vi hade bestämt oss för att vi skulle göra något "speciellt" den helgen. Hans föräldrar var i Stockholm över helgen så han var ensam hemma. Jag och Adam hade bestämt oss för att sova över. Men vi skulle igentligen göra allt annat än att sova. Vi kom hem till honom. Han hade redan köpt kondomer. Så allt var redan ordnat. Innan vi gjorde "det", hade vi lagat mat tillsammans och haft det allmänt mysigt. Men han orkade inte vänta mer. Så vi gick upp till hans rum och , ja .*
"Eller vad säger du Britney", frågade Läraren , som antagligen märkt att jag var frånvarande.
"Mh", sa jag bara.
Läraren suckade och det ringde ut. Jag skyndade ut ur klassrummet. Annars kanske läraren skulle be mig att stanna en liten stund. Jag gick igenom korridoren. Linda sprang emot mig.
"Britney! Adam hånglar med en annan tjej!", sa hon andfått.
Jag stelnade till.
_________________________
Inte den bästa början på en berättelse , men iallafall ;)
Nu när jag skrivit klart My Heart Belongs To You , tänker jag börja med en ny. Den ska heta I Miss You. Den handlar om Britney , en femtonårig tjej som har en pojkvän som heter Adam . Hon blir gravid och ja. Jag tänker inte avslöja för mycket. Men jag är rätt säker att jag kommer börja gråta medans jag skriver den , Haha :)
Låter det bra ? ;)
Ni får gärna ge oss tips och ideer !
Lisa ville att det skulle vara längre , så det ska vi göra :)
______________________
Macy .
-
Jag kunde inte sluta gråta. Jag var orolig för Tyler och jag hade ont i hela kroppen. Mamma tittade oroligt på mig. "Vad hände med tyler ?", frågade hon tillslut.
Jag tittade ner i golvet.
" Nate knivhögg honom", viskade jag.
Mamma tittade på mig , chockad. Hon la handen för munnen.
" Men herregud", sa hon.
Jag sprang upp för trappan till mitt rum. Jag såg ut genom fönstret. Tylers fönster var öppet. Jag öppnade mitt fönster .
"Tyler!", ropade jag.
Ingenting hände. Han var nog på sjukhuset. Jag vände mig om. Jag kunde se mig själv i min spegel. Jag såg ut som skit. Men jag struntade i det och bestämde mig för att gå till sjukhuset och se ifall Tyler var där.
Jag sprang mot sjukhuset. När jag var där var jag alldeles svettig och varm. Jag gick mot receptionen. När receptionisten såg mig flämtade hon till.
"Har någon kommit hit som heter Tyler ?", frågade jag.
Receptionisten som hette Wilma började klicka runt på datorn.
"Ehm , ja . Han är i rum 134 på andra våningen" sa hon och pekade mit hissen.
"Okej tack", sa jag snabbt.
Jag började jogga mot hissen. Jag tryckte på 2:an . Jag kände att jag började bli nervös. Tänk om han inte ville se mig. Tänk om han hatade mig. Det kanske var bäst att jag gick igen ? Nej. Jag måste veta om han mår bra.
Jag var nu utanför rum 129. Jag började gå tills jag stod utanför 134. Jag tog ett djupt andetag. Jag knackade löst på dörren.
"Kom in ", hörde jag Tyler ropa.
Mitt hjärta hoppade över ett slag. Jag öppnade dörren och gick in. Hela rummet var fräscht och vitt. Tyler hade sjukhus kläder på sig . Han låg ner i den mjuka sjukhus sängen.
"Åh", sa Tyler när han såg mig.
Jag gick med snabba steg mot sängen.
"Tyler , hur mår du ? Nate är en sån idiot. Jag ska göra slut med honom, eller , vi har nog gjort slut nu..", jag bara pratade på .
Tyler suckade.
" Macy, ta det lugnt . Jag mår bra.", sa han.
Jag tog ett djupt andetag och satte mig på pallen jämte sängen. Tyler och jag såg in i varandras ögon.
" Hur mår du då ?" , frågade han.
"Jag mår bra", svarade jag.
Han log lite. Så söt han var.
Tyler.
-
Jag log mot henne. Hon log tillbaks. Jag ville kyssa henne. Hon var så vacker.
"Hur länge ska du vara här ?" frågade hon.
Jag ryckte på axlarna. Hon log igen. Jag vet inte varför . Men hon log sitt underbara leende. Jag kunde inte få nog av hennes leende.
" Jag hoppas du kommer ut snart", sa hon.
Jag nickade . Sen kom en sköterska in och förstörde allt.
" Oj , du måste tyvärr gå. ", sa sköterskan och la sin hand på hennes axel. Macy tittade rakt in i mina ögon.
"Vi ses", sa hon .
"Vi ses snart", sa jag och log mot henne.
Hon log tillbaks och sköterskan förde henne ut till korridoren.
" Jag ska bara kolla på stygnen", sa hon.
Sköterskan kollade stygnen . Det sved när hon pillade och tryckte . Jag ville skrika åt henne.
"Jag tror att du kan åka hem imorgon ", sa hon och log mot mig.
Sen gick hon. Tack och lov. Jag kollade runt i rummet. Jag saknade redan Macy. Underbara Macy. Jag hoppas hon kommer imorgon igen. Sen tog det inte långt tid innan jag somnade.
usch. jag har fastnat. jag vet inte vad jag ska skriva längre..
GE TIPS!
Tack för alla snälla kommentarer ! Fortsätt kommentera ! Jag blir så glad när jag ser kommentarerna :)
PS. Ni vet vilka ni är ;)
Det blev visst mer än 13 ;)
~
Tidigare :
Både jag och Jeremy började gråta på vägen hem. Nu var det verkligen slut.
___________________________
Vi la oss i sängen och kramades resten av natten. Tills vi somnade i varandras armar.
(MORGONEN)
"Jeremy ! Är du klar ? " , skrek Jeremys Mamma. Jeremy vände sig snabbt mot mig och kysste mig hårt. Han var otroligt snygg idag. En röd keps, blå tröja och jeans. Han brukade ha på sig såna kläder , men han verkade se ännu bättre ut idag. Han gick sakta nerför trappan. Vi skulle följa med till flygplatsen , jag och mamma. Alla fyra satte sig i bilen och vi började köra mot flygplatsen som låg en bit utanför stan. Jeremy tog min hand och kramade den hårt. Det tog inte alls lång tid att komma till flygplatsen. När vi väl var där , gick mamma och Jeremys mamma iväg nånstans.
Jeremy släppte sin väska och kysste mig hårt. Igen. Och igen. Och igen. Tills mamma kom tillbaks. "Erat flyg går snart Jeremy", sa mamma och pekade på Jeremys mamma som stod borta vid en gate. Jeremy tog sin väska . Kollade på mig. Rakt in i mina ögon. Och sen försvann han.
Jeremys perspektiv :
Jag kollade bak , in i Annies ögon. En sista gång. Det kändes som om någon hade skjutit mig rakt i hjärtat. Det gjorde så ont. Jag ville springa tillbaks och hålla om henne och aldrig släppa taget. Men det var försent . Jag satt redan fastspänd på ett plan. Tänk om planet skulle krascha. Jag vill hellre dö än att leva utan Annie. Jag grät under flygplans resan. Och sen somnade jag.
När vi väl kom hem. Till vårat hus , började jag gråta igen. Mamma sa att det skulle gå över. Men det skulle det inte. Mamma förstår inte. Jag vill leva resten av mitt liv med Annie.
Annies perspektiv :
Det har gått några veckor nu. Mamma sa att jag skulle komma över Jeremy. Men det gjorde jag aldrig. Jag tänkte på honom hela tiden. Varje natt drömde jag om honom. Jag gick inte ens till skolan. Jag saknade honom för mycket. Jag pratade inte mycket med Chase heller. Han var för upptagen med Julia. Efter Jeremy åkt hade allt gåt t åt helvete. Jag var som en zombie.
Jag satt där på bänken. Med en lila keps ( som Jeremy hade gett mig) ett par smutsiga mjukisbyxor och en blå stor tröja. Jag satt och tänkte på Jeremy. Jag kunde inte tänka på något annat. Speciellt inte om jag satt på en bänk på lekplatsen där vi hade så många minnen tillsammans. Det började regna. Men jag satt kvar. Hade ju igen andledning att flytta nu.
Men sen hörde jag att någon kom springandes. Jag trodde att det var en joggare. Men personen stannade framför mig. Jag såg på personens skor. Sneakers. Personen hade jeans på sig. Såna som Jeremy brukade ha. En blå tshirt med tryck och en keps. " Annie", sa han. Jeremy , stod framför mig. Jag visste inte om jag drömde eller om jag var vaken. Men jag ställde mig iallafall upp. Jag tittade rakt in i Jeremys ögon. " Jeremy", viskade jag. Han la handen på min kind och kysste mig hårt. Det kändes som fyrverkerier inom mig. Jeremy stod framför mig. Igen. " Vad gör du här ?", frågade jag. Jeremy såg mig djupt i ögonen. " Annie , jag kan inte leva utan dig. Jag insåg inte det förens du var borta. Jag tänker och jag ska aldrig lämna dig igen. Jag ska vara hos dig för alltid. Jag ska aldrig lämna din sida.", sa Jeremy. " Ska du stanna ?", frågade jag. " Ja", sa Jeremy och log ett leende som fick mitt hjärta att smälta. Jag kramade Jeremy . Jag kunde höra hans hjärtslag. Jag har aldrig känt mig lyckligare.
Jeremys perspektiv:
Jag kramade henne. Jag kysste hennes panna om och om igen. Nu var det jag och Annie för alltid. Ingenting skulle skilja på oss. Jag älskade henne mer än något annat. Och tanken på att vakna upp och se hennes ansikte är som en dröm som blir verklighet. " Mitt hjärta tillhör dig " , viskade jag i hennes öra. Hon tittade på mig . " Mitt hjärta tillhör dig", sa hon. Och vi kysstes igen.
SLUT.
_____________
Vill nästan gråta nu :( Haha :) Kommentera vad ni tyckte om hela novellen !
del 5
'
Tyler.
Hennes leende. De finaste jag sett. Macy sneglade på mig och flinade. ”Vad är det?” frågade hon retsamt. Jag skakade på huvudet. ”Inget. Jag svär.” sa jag med ett stort leende. Hon öppnade dörren och lektionen började inom 10 minuter. Sena lärare. Klart. En kille såg på Macy, synade henne från topp till tå, med en blick som skulle föreställa sexigt. Den såg bara kåt ut. ”Nathan.” kom det ur henne. ”Tyler, du måste gå bort från mig.” sa hon, med lite rädsla i rösten. Jag stirrade på henne. ”Varför det?” frågade jag henne förvirrat. Hon vände sig mot mig med en hård blick. ”Snälla. Bara gör det. Jag vill inte att du ska råka illa ut.” sa hon, lite snällare än blicken. Jag suckade och gick ifrån henne, motvilligt. Killen, Nathan, följde mig med blicken, som var allt annat än vänlig. Jag satte mig vid en ensam bänk och såg när Macy gick fram till Nathan och hans vänner. Hon såg nervös ut. Nathan såg fortfarande på mig med samma blick. Han sa nåt till Macy som fick henne se mig i ögonen och skaka på huvudet, lite väl häftigt. Läraren kom och lektionen började. Macy slank ner jämte en blond tjej. Jag hade en känsla på att jag skulle råka ut för Nathan och hans gäng.
'
'
Macy.
Nate stirrade fortfarande hatiskt och äcklat på Tyler. Jag såg Tyler i ögonen igen. Lisa babblade om hur mycket hon tyckte den nya killen, alltså Tyler, var helt jävla skum. Jag stirrade på Nate, och för en gångs skull slutade han glo på Tyler. Istället kastade han ett suddgummi rätt in i lärarens huvud. Jag gapade, och läraren sprang ut, gråtandes. Usch, hon hatade verkligen oss. Alla stack ut på rast, och Nate hann ifatt mig och Lisa, när vi gick. Han tryckte mig emot väggen. ”Har du och den nya killen nåt ihop eller?” frågade han och tog tag i mitt hår. Jag skakade på huvudet, skräckslaget. Han drog det lite. ”Han är min vän bara!” utbrast jag. Nate tog min hand, och började gå mot Tyler. Detta kommer inte sluta bra.
Nate gick fram till Tyler, och Tyler tittade förvånat upp. Nate tryckte mig emot sig och kysste mig hårt. Nate flinade elakt mot Tyler. ”Min tjej. Bara min. Fattaru?” sa han. Tyler reste sig upp och Nate släppte taget om min handled och nitade honom. Jag skrek till. ”NATE! Vafan håller du på med?!” utbrast jag. Nate gav mig en hatisk blick och satte sig på huk jämte Tyler. Han tryckte upp en kniv, och jag kunde inte andas. ”Nate!” skrek jag högt. Nate högg kniven, rätt i magen på Tyler. Han drog ut och tog min handled igen, och släpade mig bort. Jag tittade hela tiden på Tyler.
'
'
del 6
Tyler.
Blodet rann ner för min mage. Macys blick var skräckslagen och plågsam, och orolig. ”Tyler!” skrek hon över skolgården, och Nate drog ett hårt tag om henne. En fotbollsspelare kom fram och hjälpte mig upp. ”Är du okej?” frågade hans kompis. Jag nickade sakta och gick med händerna tryckta mot såret som blödde. ”Låt mig vara, för helvete!” hördes en röst. Den finaste rösten. Macys. Hon kom springandes mot mig och hämtade massa bandage och handdukar. Nates polare kom fram och drog upp henne i håret. Hon skrek till. ”Han är min vän. Min granne! Låt mig vara!” skrek hon högt. Nate och hans gäng skrattade. Jag började gå in i skolan. Macy kom efter. ”Tyler, hur är det?” frågade hon. Jag höll upp en hand. ”Macy, vi träffades igår, och du beter dig som vi är bästa vänner.” sa jag. Hon tittade mig i ögonen. ”Jag vill vara din vän.” sa hon. ”Jag var elak, jag vet. Men jag vill försöka vara snäll mot någon. ” sa hon, lite stött. ”Jag vill inte få stryk och bli knivhuggen varje gång vi syns tillsammans. Du borde lämna mig i fred, Macy.” sa jag. Hon stirrade på mig. ”Vafan snackar du om?” hon såg arg ut. ”Jag menade inte så, Macy. Jag vill vara din vän med, men jag får bara skit för det. Jag lovar, kommer få asmycket skit.” sa jag. Hon fick tårar i ögonen, och sprang därifrån. ”Macy!” ropade jag efter henne. Hon svarade inte,
'
Macy.
”Macy!” ropade Tyler efter mig. Jag sprang så snabbt jag kunde, med tårar rinnandes från mina kinder. Vafan, handlar allting om honom eller?! Nej. Jag sprang ut från skolan, förbi Nate, och rätt över gatan, utan att bry mig om bilen som kom. De sista jag hörde var bilens däck.
Att bli påkörd var de sista jag behövde.
Jag rullade bort mot gräset. Jag reste mig och sprang igen. Jag hörde Nates : shit, som också lät lite oroligt. Jag sprang hem. Mammas förvånade ansiktsuttryck medans hon pratade med Tylers mamma, mötte mig. Jag stannade framför dem. ”Tyler.. han blev knivhuggen.. ” sa jag snyftandes. Hans mamma stirrade med stora ögon. Hon försvann, bort mot skolan. Nates ansikte dök upp längst bort. Mamma tryckte in mig i huset. Jag sprang bort till fönstret och såg mamma konfontrera honom. Han förklarade antagligen att jag blivit påkörd. Båda sprang in och han gav mig ett elakt litet leende. ”Ut. Ut med dig!” skrek jag till Nate. ”Jag vill aldrig se dig mer!” skrek jag. Han gav mig en sarkastisk blick. ”Jag stannar.” sa han. Mamma ställde sig framför. ”Det är nog bäst att du försvinner.” sa hon. Han ställde sig emot henne. ”Visst. Okej. Ses Mace.” sa han, med en elak blick.
Tidigare :
Jag antar att hon vet vad jag skulle svara ändå. Jag kan inte beskriva hur mycket jag kommer sakna dig.
_______________________
( FREDAG )
Jag trodde aldrig den här dagen skulle komma. Det kändes konstigt att packa ner mina saker en sista gång. Annie satt på sängen och tittade på när jag packade. Jag stängde väskan och vände mig sakta om. Annie ställde sig upp och kysste mig. " Imorgon ", sa hon , När hon hade satt sig på sängen igen. Jag nickade.
Klockan var ungefär 11 nu.
Vi låg i sängen och gjorde ingenting. Jag hörde att Annie vred på sig i sängen. " Jeremy, ska vi gå ut ?". frågade/viskade hon. Jag satte mig upp i sängen. "Okej", sa jag. Jag skulle kunna göra vad som helst just nu. Något som fick mig att glömma allt som kommer hända imorgon.
Vi smög ner för trappan som två ninjor.
Annies perspektiv :
Jeremy tog på sig sin svarta keps , en svart långärmad tröja och ett par byxor. Jag tog på mig ett par mjukisbyxor , ett vitt linne och en svart tshirt. Jag tog snabbt på mig ett par skor och började springa efter Jeremy. Det var kallt ute och mörkt. Men det var ändå härligt på något sätt. Jag och Jeremy gick jämte varandra mitt i vägen. "Vart ska vi?", frågade jag. "Vi kan väl gå till centrum ?", frågade han och log stort. Jag nickade. Vi gick hand i hand mot centrum.
När vi väl var inne i centrum satte vi oss på en bänk i parken.Vi sa ingenting till varandra. " Hur är NY ?", frågade jag för att bryta tystnaden. Han harklade sig. "Det är stort", sa han. " När lamporna lyser på kvällen är det hur fint som helst". Jag lutade huvudet mot hans axel. "Det låter coolt", sa jag och log. " Det ÄR coolt!", utbrast Jeremy. Jag fnissade lite. Jeremy kysste min kind. Jag log mot honom.
Resten av natten pratade vi om minnen. Minnen med Chase , från skolan , när vi var små och från förra gången vi var tillsammans. Men vid 5-4 tiden (på morgonen då asså ) började vi gå hemåt. Både jag och Jeremy började gråta på vägen hem. Nu var det verkligen slut.
_________
